- Project Runeberg -  Alexander I /
521

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

521

uppståndelsens dag skulle få stå som hon nu stod. Hon
bad och kände, att hon skulle få det.

»Jag fårl» ville hon säga också nu, när hon läste
dessa understrukna rader i boken. Men nu kunde hon
inte, hon endast frågade: »Får jag?» Intet svar kom,
men ändå väntade hon ett svar och visste, att väntan nu
ej skulle bli lång . ..

* *

*



Med hvar dag blefvo doktorerna alltmer förvissade
om att balsameringen misslyckats och att liket var stadt
i upplösning. De två hofmedikerna Reinhold och Dobbert
turade om att uppehålla sig i likrummet och fuktade
oupphörligt den dödes ansikte med en svamp doppad i
vinättika; urnliknande skålar med samma vätska stodo
omkring kistan. Men det hjälpte ej. Alla fönster och
dörrar voro stängda, och till följd af alla de brinnande
ljusen steg värmen i rummet till tjugo grader. Den
starka ättikslukten i förening med den än starkare
liklukten förorsakade kväljningar. De vakthafvande
officerarnas uniformer blefvo så inpyrda, att lukten sedan satt
kvar i tre veckor.

Den dödes ansikte mörknade, svartnade och blef
oigenkännligt. Vid anblicken af denna ohyggliga svarta
docka i kejsarmantel och guldkrona frågade sig till och
med doktorerna: »Hvem är det?»

En gång, när Dobbert lyfte på tyllen för att fukta
ansiktet, visade honom Schönig, som stod på vakt, att
snibben af halsduken stack upp ofvanför kragen. Dobbert
drog i den och blef varse, att det ej var halsduken utan
huden, och förfårad skyndade han till Wyllié.

Man funderade hit och dit och beslöt slutligen att
låta liket frysa. Efter höststormarna hade vintern med
ens brutit in. Dörrar och fönster öppnades på vid gafvel,
under kistan ställdes en balja med is, och på väggen
hängdes en termometer, som måste visa minst tio grader
under noll. Endast till själamässorna morgon och afton,
som bevistades af kejsarinnan, uppeldades rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free