- Project Runeberg -  Alexander I /
526

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

— Hvad säger ni?— utropade Wyllié och Yolkonski
med en mun.

— Herrarna tro det inte? Jag trodde det inte själf.
Men var så goda och läs här.

Diebitsch räckte fram ett bref. Volkonski började
läsa och bleknade.

— Hvad vill detta säga! Herre Gud! ...

Wyllié läste också brefvet, och hans ansikte
förlängdes.

Brefvet var från storfurst Konstantin Pavlovitsj.
Han underrättade, att han med sin aflidne broder
kejsarens tillstånd afstått sin rätt till tronen åt sin yngre
bror, storfurst Nikolaj Pavlovitsj, i kraft af hans
majestäts reskript af den 2 februari 1822.

»På denna grund kan jag ej träffa några
bestämmelser, utan erhåller ni sådana från S:t Petersburg, af
den det vederbör. Jag åter kvarstannar på min
nuvarande post och är den nye kejsarens undersåte lika så
väl som ni. Härmed sänder jag eder mina bästa
välönskningar.»

— Hvad är det för reskript? — frågade Wyllié,
då han något hämtat sig.

— Vet inte, — svarade Diebitsch.

— Har kejsaren ingenting sagt er?

— Inte ett ord,

— Men hans sista vilja?

— Den är inte bekantgjord.

— Men att han inte nämnde något på dödsbädden?

— Nej han gjorde inte det — glömde det
förmodligen.

J- Och ni glömde det också?

— Jag? Nej jag glömde det visst inte, jag hade
äran att flere gånger påminna hans excellens, — och
Diebitsch såg ilsket på Yolkonski. Men denne gaf intet
svar; han satt som förstenad.

— Hvad vill detta säga! Herre Gud!... —
hviskade han som i yrsel. Plötsligt sprang han upp, slog
ihop händerna och utbrast: — Men eden, eden!...

— Än sen då? I går svor vi trohet åt en, i morgon
svär vi trohet åt en annan. Med den saken ta de det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free