- Project Runeberg -  Alexander I /
532

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532

som en’ björn i idet och suga på ramarna och lara känna
mig själf, enligt oraklets råd. Jag kan författa en ny
Rysk Rätt; jag författar och ni begrafver — och så
går lifvet, utan att man märker det.

G olitsyn såg uppmärksamt på honom: han var frisk
och feberfri nu men hade blifvit än mera affallen, och
ansiktet var åter orörligt och stelnadt, likt en teatermask.

Samtalet gick trögt. Hvar och en tänkte på sitt
och visste, att den andre också tänkte på sitt. Och
bägge kände sig besvärade som två sårade i samma säng,
som äro rädda att röra sig för att icke vålla sig själfva
eller hvarandra smärtor.

Pestel gjorde slappa frågor om Lesjtsjins läger, om
Slavernas och De södras förening, om eden.

— Aflade ni också eden, Golitsyn?

— Ja.

— Men hvad tjänade det till, om det är omöjligt
att infria den?

— Hvarför är det omöjligt?

— Det förstår ni väl själf? Det är ju omöjligt att
ta andra steget utan att ha tagit det första. Så länge
kejsaren lefver, kommer ingen att börja ... Har ni
återigen brådt, Golitsyn? Vill ni inte stanna litet hos mig?

— Jag kan inte, jag måste resa.

— En sådan orolig ande! Hvart bär det nu?

— Till Kiev.

Pestel såg på honom, som om han velat säga
något, men sade ingenting. Golitsyn tittade ner. Båda
tego; båda voro på sin vakt och kände sig besvärade.

— Det är bara ett jag inte förstår, — återtog
Pestel efter en stunds paus. — Hvarför arrestera de oss
inte? Här sitter vi och darra, bränner och begrafver
papper, och kanske alltsammans i onödan . . . Det är ju
redan tre månader sen sammansvärjningen upptäcktes, och
tänk så många angifvare — Sherwood, Witt, Majboroda
(ja han också, ni hade rätt) — och ingen enda af oss
har blifvit arresterad. Hvad vänta de på? Hvad tänker
de på? Ar det en fälla, en list eller... eller vansinne?
... Kommer ni ihåg, G olitsyn, hvad ni sade mig sist:
att gå till kejsaren och bekänna allt för honom och begära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free