Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
hans nådiga medverkan, det vore inte en låghet utan det
vore helt enkelt vansinne . ..
Han afbröt sig, teg litet, tycktes börja tänka på
andra saker och sade plötsligt:
— Kejsaren har ju varit illa sjuk?
— Han är fortfarande sjuk.
— Men han lär ju vara bättre nu?
— Nej, han är sämre igen.
— Verkligen ? Men det gör detsamma, han blir frisk.
En obetydlig feber, en bagatell...
Pestel kastade det sista papperet i elden. Det brann
genast upp. Lampan höll på att slockna; oljan var slut.
Allt svartare blefvo de svarta skuggorna i vråarna, allt
hvitare de hvita spökena utanför fönstren.
Dörren mellan arbetsrummet och det angränsande
stora, mörka rummet stod öppen, och som alltid om
nätterna i obebodda hus hördes där ett sakta prassel och
tissel, och golfplankorna knarrade, som om någon gått
därinne med smygande steg.
— Det iir råttor, och det torra träet knastrar af
kölden, — sade Pestel, då Golitsyn vid ett af de där lätena
vände på hufvudet. — Savenko påstår, att det spökar,
men jag har ingenting sett.. . Dörren låter jag med
flit stå öppen. Om jag stänger den, tycker jag alltid,
att någon står och lyssnar . . . spioner, »spigoner». Det
är väl det onda samvetet.. .
Lampskenet blef allt mattare. Lågan började flämta
flammade upp en sista gång och slocknade. Endast det
svaga skenet från den slocknande brasan upplyste rummet.
— Savenko, Savenko! — ropade Pestel. — Hur
många gånger har jag sagt dig, att du skall fylla lampan
hvar kväll! ... Han hör inte, den uslingen, det skulle
behöfvas kanonskott för att väcka honom.
— Hör nu, Pestel, — började plötsligt Golitsyn, som
om det blifvit honom lättare att tala i mörkret, — jag
narrades för er nyss: jag reser inte till Kiev.. .
— Hvart då?
— Till Taganrog.
— Till Taganrog? Till kejsaren?
— Ja, till kejsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
