- Project Runeberg -  Alexander I /
537

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

537

— Är kejsaren död? — han ville fortfarande inte
tro det. — Är det verkligen sant? Hur har du fått
veta det?

— I går kväll klockan nio kom det en kurir med
underrättelsen till staben från general Diebitsch i
Taganrog.

— Så besynnerligt, så besynnerligt! — sade Pestel
i låg, tankfull ton. — Vi satt just här och talade om
honom ... Är detta också en allegori, Golitsyn?

Golitsyn gaf intet svar. Han bleknade och gömde
ansiktet i händerna. Nu ändtligen erinrade han sig det
där som han förgäfves sökt påminna sig.

Narysjkins villa vid Peterhofsvägen. En vacker
morgon; så där underligt stilla som det blott kan vara
tidigt om våren i öde sommarvillor: fågelkvitter, en krattas
gnissel, yxhugg någonstädes långt borta — förmodligen
gjorde någon fiskare i ordning sin båt. Ett litet rart
rum, »ett riktigt nid d’amour för min stackars, stackars
lilla flicka», som Maria Antonovna sade. Balkongdörren
öppen; vårmorgonens doft af björkknoppar blandad med
den kvafva medikamentslukten. Han ligger på knä framför
Sofia; hon lutar sig öfver honom och hviskar:

— Jag hade en dröm häromnatten. Jag tyckte,
att du och jag kom in i det här rummet. Det låg någon
på min säng, ansiktet kunde man inte se, det var
öfverhöljdt som med en svepduk. Du hade en knif i handen,

* du ville mörda den där på sängen och smög dig på
honom. Och jag tänkte: men om han är död? — lefvande
kan man mörda, men hur kan man mörda en död? Jag
ville skrika men fick inte fram ett ljud. Jag bara höll
hårdt om din hand. Du blef ond, stötte bort mig, rusade
fram och stötte till med knifven . .. svepduken föll till
golfvet... Då fick vi se hvem det var ...

— Mörda en död! Mörda en död! — hviskade Golitsyn,
vaknade upp, lyfte sin hand sakta, sakta — den var tung
som i drömmen — och gjorde korstecknet.

Barjatinski sprang upprörd af och an i rummet och
berättade under förtvifladt stammande hvad han visste.

Redan dagen förut hade judarna på marknaden i
Tultsjin haft att förtälja, att kejsaren var död. Ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free