Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ruiner i västra branten af Wetherills Mesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(5 FEMTE KAPITLET.
trång öppning på västra sidan, förmår ej skingra mörkret. Utanför detta rum ligga
tvenne större {ig—20), hvilka hafva en öfre våning. Takbjälkarna äro ännu
kvar och sticka fram ett par fot på yttre sidan, där de sannolikt tjänat som fäste
för händerna, när man gick på den smala afsatsen utanför muren. Öster om dessa
tvenne rum ligga ytterligare tre {21—23)-, därefter vidtager, alltjämt på samma afsats,
en lång fri plats {24) under det ganska låga klipptaket och framför denna, längs
af-satsens yttre kant, en lång rad af rum, hvilkas murar, ehuru väl bibehållna, ej räcka
upp till klipptaket. Inga takbjälkar finnas kvar; om sådana någonsin funnits i dessa
rum torde vara tvifvelaktigt. Kanske har denna högre belägna del af byggnaden
äfven tjänat som ett slags försvarsverk för att därifrån kunna beskjuta en annalkande
fiende. Att man vid byggnadernas uppförande tänkt på ett möjligt angrepp, därpå
tyder den omständigheten, att inga dörröppningar anbragts på murarnas yttersida.
Man kommer till denna inre del af klippboningen genom att mellan rummen 23 och
25, där ett afbrott finnes i muren, klättra upp på den högre afsatsen. Några af
klippfolket i sandstenen inhuggna fördjupningar tjäna som fotfästen och underlätta
uppstigandet. Bakom den långa raden af rum kan man fortsätta längs den fria inre
delen af grotthvalfvet ända till ruinens östligaste ända.
Längst in under klippan förråder en svag mossvegetation närvaron af vatten,
hvaraf äfven vid vårt första besök en obetydlig mängd samlat sig i en liten
fördjupning i sanden. Vi sökte genom att gräfva ett djupare hål samla så mycket, att
det kunde vara oss till nytta, men förgäfves. Det lider dock intet tvifvel, att genom
lämpliga anordningar betydande kvantiteter vatten skulle kunna erhållas ur denna
källåder. Liknande vattenförande skikt återfinnas djupast in i många af de grottor,
där klippfolket byggt sina boningar. Fig. 11 ger en föreställning om utseendet af
denna innersta del af Long House.
Öster om den sträcka af rum jag sist omnämnt ligga tvenne estufas (31. 32)
och mellan dessa tvenne andra rum. Den yttre muren framför den östligaste estufan
reser sig ännu på ett ställe nästan till klipptaket. Nedanför densamma ligger en serie
af rum på en lägre nivå (synliga till höger på fig. 10). Äfven öfver dessa sträcker sig
klipptaket men ej så långt, att ej stundom vinden kunnat drifva in en regnskur mot
murarna, som också äro här mer förvittrade än i öfriga delar af Long House. Murbruket
har blifvit bortsköljdt, och stenarna äro något nötta. Den högre afsatsen slutar ofvanför
dessa rum, och den tämligen branta backsluttningen går ända in till grottans innersta
del. Denna östligaste del af byggnaden har fordom bestått af en mängd rum, men
ur stora stenhögar resa sig nu endast enstaka murar. Här och hvar kan man urskilja
konturerna af en cirkelrund estufa. Längst bort stå dock ännu de ganska väl
bibehållna murarna af tre eller fyra rum. Följer man afsatsen några steg vidare åt
öster, upphör hvalfvet, och sandstensbranten reser sig åter lodrät men ej öfverhängande.
Endast sällan räcka klippboningarna utanför det skyddande klipptaket, och öm detta
någon gång är fallet, har alltid murbruket blifvit fullständigt bortsköljdt; oftast hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
