Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ruiner i västra branten af Wetherills Mesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 FEMTE KAPITLET.
brant, genom horisontella fördjupningar delad i flera afsatser (tafl. I). Den djupaste
af dessa inskärningar bildar en halfcirkelformig grotta, i hvars skygd byggnaderna
blifvit uppförda. På en öfre, mycket svårtillgänglig afsats ligger ytterligare en
lång rad af rum. För att från vår lägerplats, som vid arbetena i denna ruin
låg på mesan strax öster om ruinen, komma ned till densamma hade vi på en
plats något öster om de ruiner, som synas på tafl. I, anbragt en lång trädstam,
hvilken tjänade som stege. Längs afsatsen kunde vi sedan komma ända fram till
byggnaderna. Så lätt var det .dock ej att komma till den öfre delen af ruinen.
Vi besökte denna blott en gång. Ungefär midt ofvanför den västligaste delen
af den öfre afsatsens ruiner, ligga på en ännu högre afsats ett par väldiga
stenblock; dit klättrade vi ned från mesan och kröpo så längs denna afsats åt öster
ända till en plats, där en liten förtorkad juniperus erbjöd ett tämligen dåligt
fäste tör ett rep (längst till höger på tafl. I). John Wetherill klättrade ned
på repet, medan jag stödde trädstammen tör att förläna densamma ökad styrka.
Sedan John nått afsatsen inunder, följde han denna till ruinerna, som han hastigt
undersökte utan att där träfia något märkligt, hvarpå han återvände samma väg.
Det är naturligt, att när husen voro bebodda, ej denna långa omväg behöfde
användas. Den östligaste delen af byggnaderna på den lägre afsatsen, där ännu några
murar resa sig till en höjd af tre våningar (6.5 meter), räckte förmodligen ända upp
till rummen ofvanför.
Jag vill icke inlåta mig i någon mera detaljerad beskrifning af denna ruin,
hvilken endast skulle blifva ett upprepande af hvad jag förut yttrat om Long House,
utan får hänvisa till fotografien (tafl. I). Klippboningen består af 30—40 rum och
af dessa 5—6 estufas.
Några hundra fot från ruinerna finnes i bottnen af canon en ganska god källa,
hvilken, sedan den blifvit något rensad, försåg vårt läger med vatten. Helt säkert
har den äfven lämnat klippbyns invånare ett tillräckligt förråd.
Hvad som förmådde mig att flytta arbetena till denna ruin var fyndet af en
graf alldeles i dess närhet. Tillsammans med John Wetherill hade jag nämligen
gjort en utflykt till ruinen från vår förra lägerplats, och därvid hade vi 30—40
meter nedanför den»lägre bebyggda afsatsen under ett lågt klipputsprång varseblifva
hälften af en lerskål och öfre delen af ett kranium framstickande ur sanden (fig. 14).
Den döde låg med ansiktet vändt mot klippan; benen voro uppböjda så att knäna lågo
nära hakan. Utanför den döde voro upplagda en rad stenar, hvilka utgjorde rester
af en låg mur. Med några stickor gräfde vi fram skelettet och lerskålen. Det
förra var ganska ofullständigt men kraniet synnerligen väl bibehållet. Det
tillhörde en mycket gammal person, ty tänderna och tandhålorna voro alldeles borta.
I lerskålen låg en liten skopa, likaledes af lergods. Att denna graf verkligen
härrörde från klippfolkets tid framgår af lerkärlens ornament, hvilka fullständigt
öfverensstämma med ornamenten på de kärl, man finner i klippboningarna. Jag antog, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
