Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Lerkärl från Mesa Verde’s klippboningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LERKÄRL KRÄN MESA VERDES KLIPPBONINGAR. 81
ligen ibland öfverdragen med ett lager af sot, som samlat sig i de små fördjupningarna.
För att användas till vattenbärning hafva de troligen varit för bräckliga. Den å fig. 49
afbildade krukan är ombunden med smala yuccaremsor, troligen emedan den spruckit
i bottnen, kanske äfven för att fasthålla en ring af yuccablad, som bildar ett stöd
under den runda bottnen.
Krukor af denna grupp träffas öfver hela Mesa Verde, och af skärfvorna på
marken tillhör alltid en betydande procent densamma. Det är dock mycket sällan
man finner dessa krukor hela, beroende därpå, att de, såsom förut nämnts, i
allmänhet äro mycket tunna och bräckliga. Min samling omfattar blott några få
fullständiga kärl af denna typ.
Ofvan beskrifna metod för tillverkning af lerkärl har användts af många bland
så väl norra som södra Amerikas indianer. De få stammar i Nordamerika, hvilka
ännu tillverka lerkärl, synas dock ej mer känna densamma. I Sydamerika är den
däremot allmänt i bruk. Alldeles ensam stående är dock den skicklighet, hvarmed de
förhistoriska stammarna i de nordamerikanska sydväststaterna förstodo att draga fördel
af tillverkningsmetoden för åstadkommande af en vacker och egendomlig ornering.’
II. Lerkärl med slätad yta.
Till denna grupp hänför jag alla kärl, hvilkas yta under tillverkningen blifvit
slätad, så att man i de flesta fall ej kan afgöra på hvad sätt de tillverkats.
Sannolikt äro större kärl i allmänhet af ringladt gods. Skopor, skedar och mindre skålar
formades troligen med händerna direkte af en lerklump.
Massan i de till denna grupp hörande lerkärlen skiljer sig så väl till färg
som struktur från den massa, hvaraf kärl tillhörande föregående grupp bestå. Den
är vida finkornigare och består troligen af lera uppblandad med fin kvartssand2
samt krossade krukbitar. Brottytan visar ofta i midten en mörkare, skarpt begränsad
zon; närmare ytan är massan ljusgrå. Denna färgskillnad beror därpå, att de yttre
lagren blifvit starkare upphettade, så att alla organiska ämnen förstörts. Sedan
massan tillblandats, formades lerkärlen utan användande af någon krukmakarskifva.
Då leran torkat, jämnades kärlets yta vanligen omsorgsfullt genom att gnidas med
en rundad sten eller dylikt. Detta antydes af ytans utseende på de flesta lerkärl.
1 Holmes, Pottery, p. 297, beskrifver skålar af ringladt gods, refflade utvändigt och målade
invändigt. Jag har fragment af sådana skålar från Mesa Verde. De bilda öfvergången till följande grupp.
2 Massan är af ljusgrå färg, i slipprof nästan ofärgad. I en grundmassa, som knappast vid
starkaste förstoring visar någon struktur, ligga glest inströdda mineralkorn. Plagioklas är sällsynt ocli
förekommer blott i fina korn (o.,—o,2 min.). Kvarts förekommer däremot rikligt men mest i små
(o.,—0.05 mm.) korn. Små stycken af samma utseende som grundmassan, men med tydlig
begränsning, härröra troligen från krossade skärfvor af andra krukor. Öfriga mineral äro glimmer,
stundom ganska rikligt, pyroxen sparsamt och möjligen magnetit. Dessa senare mineral härröra kanske
från sönderkrossade bitar af föregående grupps kärl. Härifrån härröra troligen äfven de någon gång
förekommande fina basaltkornen. Massan i de röda lerkärlen har en afvikande sammansättning.
G. Nordenskiöld, Klippboningar. I’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
