Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Pueblofolken på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
puebl0f0lk.en på i5oo-talet. 169
att det kan bryta sönder hvilket föremål som helst». Detta djur sades vara mycket
allmänt längre norr ut. Färgen liknade getskinnets, och håret var af fingrarnas längd.
Niza mottog nu från Estevan, som alltjämt skyndade i förväg, ytterligare bud
af den lydelse, att han nu inträngde i den sista öknen, att han var mycket
tillfredsställd samt trodde, att landet dit man tågade var mycket stort. Han hade ännu
aldrig öfverraskat indianerna med att ljuga utan hittills alltid funnit landet sådant
de beskrifvit detsamma. Samma iakttagelse trodde sig äfven Niza hafva gjort och
slöt däraf, att så äfven måste vara förhållandet i fråga om Cibola.
Niza var nu blott på fyra lieues’ (fyra dagars enligt Hakluyt) afstånd från den
öken, som ännu skilde honom från Cibola. Från dess början och till Cibola var
det 15 långa dagsresor. Estevan hade redan begifvit sig på väg, åtföljd af öfver
300 indianer, tjänande som eskort och bärande proviant. Äfven åt Niza erbjödo
indianerna sin tjänst, och efter tre dagars förberedelser bröt man upp. Under dessa
tre dagar hade Niza insamlat ytterligare upplysningar om Cibola från en mängd
indianer, hvilkas berättelser alla öfverensstämde med hvad han förut förnummit.
Den 9 maj började Niza färden genom öknen. På flera ställen träffade
man lämningar efter hyddor och märken efter eldar, visande att indianerna ofta
färdades denna väg till Cibola. Tolf dagar hade färden varat, då man mötte en
indian, som hade åtföljt Estevan. Han hade ett förstördt utseende och var höljd
af svett. Hela hans yttre vittnade om ett bedröfvadt sinne. Han afgaf följande
berättelse: En dag före sin ankomst till Cibola sände Estevan sin kalebass med
sändebud, såsom hans vana var, för att gifva till känna sin ankomst. Vid denna
kalebass var fästadt ett snöre med bjällror och två fjädrar, den ena hvit och den
andra röd. Då sändebuden infunno sig inför höfdingen, som i denna stad
representerar härskaren, gåfvo de honom kalebassen. Han tog den, men, då han såg
bjällrorna, blef han ursinnig, kastade den på marken och sade åt sändebuden att aflägsna
sig, att han kände dessa främlingar, att man borde uppmana dem att icke inträda i
staden. Om de det gjorde, skulle han döda dem alla. Sändebuden återvände och
berättade för Estevan, huru de blifvit mottagna. Denne svarade, att det icke
betydde något och att de, som visade sig missnöjda vid hans ankomst, alltid mottogo
honom bättre än andra. Flan fortsatte till Cibola. Då han skulle inträda i staden,
träffade han indianer, som hindrade honom. De förde honom till ett stort hus, som
låg utom staden, och beröfvade honom genast allt hvad han förde med sig,
bytesföremål, turkoser och många andra gåfvor, som han erhållit under resan. Han
tillbragte natten i detta hus, utan att man gaf något att äta eller dricka vare sig åt
honom själf eller åt hans följe. Följande morgon kände sig berättaren törstig och
lämnade huset för att gå och dricka ur en bäck, som flöt i närheten. Kort därpå
såg han Estevan, som flydde, förföljd af stadens invånare, hvilka dödade infödingarne
i hans följe. Så snart indianen märkte detta, följde han bäckens lopp samt gömde
sig och tog därefter vägen tillbaka genom öknen.
G. Nordenskiöld, Klippboningar. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
