Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Pueblofolken på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jj6 trettonde kapitlet.
sina behof långt bort och uppsamla urinen i stora lerkärl, hvilka tömmas utanför
byn. Husen äro väl ordnade och mycket snygga. Det finnes ett rum afsedt för
matlagning, ett annat till sädens malande; detta sistnämnda ligger afskildt, och man
finner där en ugn och tre fastmurade stenar. Tre kvinnor sätta sig framför dessa
stenar, den ena krossar säden, den andra mal den, och den tredje rifver den
ytterligare till det finaste mjöl. Innan de inträda, taga de af sig skodonen, fästa upp
håret, betäcka hufvudet och skaka af kläderna. Under det de syssla med arbetet,
spelar en ung man, som sitter vid dörren, på en pipa, så att de arbeta i takt; de
sjunga med alla tre. En stor mängd mjöl males hvarje gång; för att baka bröd
röra de ut mjölet med hett vatten och tillverka en deg, som liknar oblater (jfr
sid. 160). De samla en stor mängd örter, och då de äro alldeles torra, använda de
dem under hela året vid matlagningen. Man träffar i landet inga andra frukter än
barrträdskottar.
De hafva predikanter; man finner hos dem ingen osedlighet, de äro ej grymma,
förrätta inga människooffer och äro ej människoätare. Då man intågade i Tiguex,
var det fyrtio dagar sedan invånarne dödat Francisco Hernando; likväl fann man
honom bland de döda utan annan skada än det sår, hvaraf han dött. Han var hvit
som snö och spred ej någon dålig lukt.
Jag har erfarit ett och annat om deras seder af en af våra indianer, som under
ett år varit fånge hos dem. Då jag frågade honom, hvarför de unga flickorna gingo
alldeles nakna trots kölden, svarade han, att det ej tilläts dem att kläda sig, förrän
de voro gifta. Männen bära ett slags skjorta af garfvadt läder och en päls utanpå.
I hela denna provins träffar man glaseradt lergods och kärl, hvilkas utförande och
form verkligen äro märkliga.
Femte kapitlet.
Om Cicziye och om byarna i dess omnejd. — Hiiru ett främmande folk kom för
att eröfra detta land.
Jag har nämnt, hvad jag visste om Tiguex; det är onödigt att lämna en
särskild beskrifning af de andra byarna i provinsen, eftersom de tillhöra samma folk
med samma vanor. Jag skall därför nu tala om Cicuye och om några öfvergifna
byar i dess omnejd, några af dessa på den väg, som arméen följde för att komma
dit, andra bortom bergen och långt från floden.
Byn Cicuye kan uppställa omkring fem hundra krigare, fruktade af alla
grannarne. Den är byggd på toppen af en klippa samt bildar en stor fyrkant, hvars
midt upptages af en plats, under hvilken estuforna äro belägna. Husen hafva fyra
våningar med tak i terrassform på samma höjd, på hvilka man kan gå rundt byn
utan att finna någon gata, som spärrar vägen. Vid de två första våningarna finnas
gångar i form af balkonger, på hvilka man kan gå rundt byn och under hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
