Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Pueblofolken på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pueblofolken på i 5oo-talet. i 8 i
mera invånare, än som jag nämnt. Ett stort antal guvernement i Nya Spanien hysa
en mycket mera betydande befolkning. I många byar fann man bitar af silfvermalm,
som användes af infödingarne för att glasera och måla lerkärlen.
I de sista kapitlen af den andra delen ingår Castaneda på en beskrifning af
prärierna öster ut och Quivira, trakter, som ligga utom området för pueblofolkens
utbredning. Därpå följer i tredje delen af hans berättelse en skildring af spanjorernas
vidare öden i de nyupptäckta länderna och deras återtåg till Culiacan. Denna del
innehåller föga, som har afseende på Pueblo-indianerna, och jag vill därför blott i
största korthet gifva en öfverblick af händelserna.
Coronado hade, såsom förut nämnts, lagt arméen i vinterkvarter i Tiguex, med
afsikt att på våren med hela styrkan tåga öster ut till de rika länder, som alltjämt
hägrade för hans fantasi. Don Pf.dro de Tobar hade anländt med förstärkningar,
och man började vid vinterns slut rusta sig för den kommande färden. Emellertid
spordes redan ett ständigt växande missnöje bland soldaterna. Därtill inträffade en
händelse, som åtminstone för tillfället omöjliggjorde den tillämnade expeditionen.
Coronado blef vid en ringränning öfverriden och så svårt sårad, att han en tid
sväfvade mellan lif och död. Medan Coronado låg sjuk, återkom Cardknas, som
ämnat återvända till Nya Spanien, med den oroande underrättelsen, att invånarne i
Suya, en by, som han passerat på sin väg, gjort uppror och dödat spaniorerna samt
deras hästar och hjordar. Denna nyhet förvärrade Coronados tillstånd och nedstämde
hans lynne. Därtill fick han höra talas om soldaternas missnöje. Själf intagen af
önskan att återvända till Nya Spanien intalade han några underbefälhafvare att förmå
soldaterna att underteckna en böneskrift, uttryckande deras önskan att återvända till
Nya Spanien, en sak, som ej mötte den ringaste svårighet. Dessutom förmådde ban
sina officerare att underteckna en förklaring, att de ansågo det bäst att återvända,
då man ej funnit något rikt land. Coronado gaf befallning, att man skulle
bryta upp i början af april 1542. En franciskanermunk, Juan df, Padilla, och en
lekmansbroder vid namn Lurs förklarade sig önska kvarstanna. Den förre uppsökte
Quivira, där han inom kort blef dödad; den senare stannade i Cicuye och hördes
sedermera ej af. Från Tiguex tågade arméen till Cibola och därifrån in uti öknen,
tagande samma väg, som förut följts. Utan att något märkligt inträffade nåddes
Chichilticale. Där mötte arméen Juan Gallegos med förstärkningar och forråd från
Nya Spanien. Han hade trott, att han skulle finna arméen i det rika land, hvarom
»Turken» talat, och blef därför mycket missnöjd, när han i stället fann den stadd på
återtåg. Nya tvistigheter uppstodo. Ett förslag, att man skulle dröja för att
invänta order från vicekonungen, strandade på de hemvändande soldaternas motstånd.
G. Nordenskiöld, Klippboningar. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
