Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Sammanfattning af vår nuvarande kännedom om klippfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länder rika på villebråd, ned till trakter med en ökennatur, sådan som
sydväststaternas och fattiga på villebråd, så måste detta folk söka något nytt medel för sitt
uppehälle. Majs har sedan gammalt odlats äfven af vissa nomad-indianer. Det är
således möjligt, att detta sädesslag redan var kändt af pueblofolkens såsom nomader
lefvande förfäder. Trots det torra klimatet erbjöd platåregionen en förträfflig
jordmån för majs, ehuru stundom konstbevattning blef nödvändig vid dess odling. Det
är därför lätt förklarligt, att majsodlig för det invandrade folket småningom blef
den viktigaste näringen. Men majsens odling, skötseln af sädesfälten, medgaf ej
längre ett kringflackande lif. Nomadfolket blef ett åkerbrukande folk med fasta
bostäder. Hvilken var nu den första formen för dessa bostäder, och träffar man
ännu lämningar efter dessa första bostäder? Det synes mig sannolikast, att det
invandrade folket, ständigt hotadt af sina fiender, först tog sin tillflykt till grottor och
hålor, hvilka af naturen befästade, erbjödo en tryggad fristad. I dessa grottor lärde
man att till byggnadsmaterial i stället för trä använda sten, som, i synnerhet i de
skogfattiga trakterna, var mycket närmare till hands. De i det föregående beskrifna
grottboningarna representera kanske delvis detta första skede i pueblofolkens utveckling,
ehuru många af dessa grottor helt säkert, såsom af de i dem anträffade ornerade
lerkärlsfragmenten framgår, äfven i en senare tid varit bebodda. I många fall torde de
mera betydande grottor, där sedermera större klippboningar blifvit uppförda, till en
början hyst dessa första och enklaste bostäder. Jag erinrar här om fyndet af tvenne
groft formade och illa brända lerkärl, något afvikande från de typiska, hvilket gjordes
i Step House-grottan, 0.6 meter under markens yta. Det är ju möjligt, att dessa
mera primitiva lerkärl härröra från grottans första invånare.
Grottboningarnas vidare utveckling kunna vi utan svårighet följa i deras
öfvergång till klippboningar, i det att grottorna af murar indelades i flera rum.
Byggnadskonsten utvecklades småningom i dessa grottor. Man lärde sig grofhugga
murstenarna och lägga dem i regelbundna hvarf. I klippboningarna finna vi olika
skeden af byggnadskonstens utveckling representerade. I det inre af Cliff Palace
träffa vi rum (fig. 41), byggda efter de mest primitiva metoder af stora, ohuggna
stenskifvor. Andra murar, t. ex. i öfre delen af Spring House (tafl. VIII), äro
likaledes af ohuggen sten, men mera omsorgsfullt sammanfogad. I Long House, i vissa
delar af Cliff Palace och äfven i de flesta andra klippboningar, finna vi murar
uppförda af grofhuggen sten, hopfogad utan ordning. I de öfversta, bäst byggda delarna
af Cliff Palace och äfven i Balcony House finnas slutligen murar af jämnhuggen
sten i regelbundna hvarf (fig. 154 b tafl. XIII, XV). Man finner ofta i samma
klippboning murar, byggda efter mera primitiva och efter mera fulländade metoder, och
i allmänhet tyda flera förhållanden, såsom själfva rummens anordning, på att
klippboningarna småningom förstorades genom nya tillbyggnader. Det måste slutligen
komma en tid, då allt utrymme i de grottor, som voro lämpliga för byggnaders
uppförande, var anlitadt. Man tvangs då att anlägga nya byar i dalarna och på platåerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
