Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Sammanfattning af vår nuvarande kännedom om klippfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från det sextonde århundradet och ända till våra dagar hafva Pueblo-indianerna
varit i ständigt aftagande. Castañeda uppräknar 71 byar med en befolkning af
omkring 20,000 stridbara män. I midten af vårt århundrade funnos, enligt Whipple,[1]
omkring 30 byar, hvilkas sammanlagda befolkning uppgick till 22,000. Antalet
krigare öfversteg sannolikt ej 4,000. Det lider föga tvifvel, att inom en icke alltför
aflägsen framtid denna sista återstod af sydväststaternas åkerbrukande befolkning
skall försvinna eller assimileras med den ström af hvita nybyggare, hvilka alltmera
utbreda sig öfver det land, som pueblofolken fordom odlade, och hvilka åter
förvandla de torra, ofruktbara dalarna och platåerna till bördiga fält.
Jag har vid försöket att följa pueblofolkens utveckling endast fäst mig vid
ruinerna af deras boningar, emedan de äro de enda minnesmärken från dessa folk,
om hvilka vi äga någon vidsträcktare kännedom. Jag nämnde ofvan, att
pueblofolkens kultur äfven i ett annat afseende väsentligen skilde sig från nomad-indianernas,
nämligen däruti, att krukmakarkonsten hos de förra nått en ganska hög utveckling.
Såsom jag förut påpekat, bör man troligen söka orsaken till denna industris, liksom
till byggnadskonstens, utveckling i de omgifningar, uti hvilka pueblofolken lefde.
Det torra klimatet, källornas sällsynthet gjorde det ofta nödvändigt att transportera
vatten långa sträckor och förvara betydande kvantiteter däraf i boningarna. Härtill
kräfdes lämpliga kärl. Ursprungligen användes sannolikt dels kurbitser, dels med
beck tätade korgar. Vi finna i själfva verket, att de mest primitiva lerkärlens former
äro kopierade efter sådana kurbitser. Idéen att forma ett kärl af en i spiral lindad
lerremsa är sannolikt ursprungligen lånad från de i spiral flätade korgarna. Allt
eftersom man mera allmänt lärde sig att använda kärl af lera, kommo kurbitser och
korgar ur bruk, emedan de förra voro bräckligare, de senare svårare att tillverka än
lerkärl. Att särskilja några olika stadier af keramikens utveckling är med vår
nuvarande kännedom om pueblofolken ej möjligt. En större mängd lerkärl äro blott
beskrifna från några få lokaler, från en del andra äro fragment eller enstaka kärl
afbildade. Likväl kan man, beträffande lerkärlen från Mesa Verde, af skäl som förut
påpekats, med ganska stor sannolikhet antaga, att de representera en i förhållande
till lergodset från trakterna längre söder ut äldre typ. Tager man endast hänsyn
till Mesa Verde, skulle man, att döma af en jämförelse mellan fragmenten på mesan
och lerkärlen i klippboningarna, vara böjd att antaga, att de senare representera
ett äldre utvecklingsskede. Det ser ut, som om konsten att ornera ringlade kärl
med refflor och intryckta ornament först under den tid, mesan var bebodd, nått
en högre utveckling. Ty fragment af sådana kärl med mycket växlande ornament
äro allmänna på mesan men sällsynta i klippboningarna. Likaledes tyckes det röda
lergodset vara allmännare på mesan. Dessa omständigheter låta mycket väl förena
sig med det på grund af studiet af ruinerna framkastade antagandet, att byarna på
mesan representera en senare period af pueblofolkens utveckling än klippboningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
