Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
ningar, såsom en hvar känner, varit särdeles ödesdiger under de bägge
sista åren.
Det är därföre glädjande att kunna konstatera att vårt land inom
vidsträckta områden kan producera en sockergifvande växt (socker- eller
hvitbetan) med nära nog lika gynnsamt resultat som de sydligare belägna
länderna Tyskland, Holland och Belgien, där odlingen däraf står högst
i hela världen och med bättre utbyte hos oss än i det fruktbara Frankrike,
i hvilket sistnämnda land såväl skörden af hvitbetor pr hektar som deras
sockerhalt understiger Sveriges. Tillräckligt med lämplig jord för socker
-betodling finnes också hos oss, äfven om förbrukningen skulle ökas vida
utöfver den hittills högsta, som förekommit i vårt land. Erfarenheten
har därjämte visat att sockerbetodlingen, som ända till midten af
1890-talet endast gaf godt utbyte i Skåne, kunnat utsträckas till Blekinge,
Halland, Småland, Väster- och Östergötland, i dessa provinser med i
medeltal ungefär lika godt resultat som i Frankrike.
Sockerodlingen beröfvar icke jorden någon näring, eftersom sockret
uteslutande består af kol, syre och väte. Jämte den betydliga direkta
inkomst sockerbetodlingen normalt lämnar jordbruket, medför densamma
fördelen af en grundligare bearbetning och ogräsrensning samt rikligare
gödsling af jorden än öfriga växter fordra och betala samt framkallar
därigenom jämnare och bättre grödor af annan skörd.
Det är därför ur många synpunkter beklagligt att betodlingen de sista
åren gått tillbaka (se bilaga 1), af den anledningen att den för
jordbruket icke varit så lönande som annan odling blifvit under nu rådande
kristid med dess gällande höga pris å andra jordbruksprodukter.
Bet-priset har med andra ord varit för lågt för att arealen af sockerbetor
skulle kunna bibehållas oförändrad eller ökas, hvilket i sin tur beror på
att sockerfabrikerna med de lågt bestämda priserna å socker af olika slag
icke kunnat sätta betpriset högre än som skett.
Sedan år 1916 har (se bilaga 1) sålunda betarealen sjunkit med 5,188
hektar 1917 och med 6,653 hektar 1918 mot hvad den var 1916, i
stället för att den bort ökas med åtminstone 3,000 hektar till 40,000
hektar för att kunna motsvara den ökning i sockerförbrukningen, som
säkerligen skulle hafva ägt rum, om blott tillräckligt med socker funnits
att tillgå. Med en folkmängd af c:a 5,8 million och en sockerskörd,
motsvarande medelskörden för åren 1911—1916, med 4,5 ton råsocker
pr hektar, skulle förbrukningen då kunnat blifva 180,00fr ton råsocker
eller 31 kg. pr person och år, således ungefär densamma som den var
år 1915. Afverkningsåret 1910—1911 voro vi uppe i en
råsockertill-verkning af 173,921 ton, så att 180,000 ton numera med lätthet skulle
kunna uppnås och öfverskridas. Med riklig tillgång på socker skulle vi
nu, som förut sagts, säkerligen varit uppe i en konsumtion af 40 kg. pr
person och år, eller 232,000 ton råsocker, motsvarande en betareal af
51,550 hektar, en areal, som utan svårighet skulle kunna anslås för
sockerodling, utan att annan nödvändig odling därigenom behöfde
inskränkas. Till denna betodling böra vi sträfva. Med raskhet och
beslutsamhet skulle vi redan nästa år kunna skörda betor på 37,000—40,000
hektar och om några få år på 50,000 hektar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
