- Project Runeberg -  Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor / Andra årgången. 1919 /
56

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

stade vikttull, skall denna motsvara minst 5 % af värdet. Ett
undantag utgör symaskiner, för hvilka procentsatsen är 10 %. Sistnämnda
procentsats gäller äfven som minimitull för elektriska maskiner och
delar därtill. Emellertid har denna kombination af vikt- och värdetull i
praktiken visat sig synnerligen besvärlig. Det behöfver knappast
påvisas, hur det skall ställa sig att jämföra vikt- och värdetull exempelvis
i fråga om delar till symaskiner eller landtbruksmaskiner, då sådana
delar af en massa olika typer inkomma i tusental. Från industrihåll har
man också haft den uppfattningen, att den inhemska industrien ej har
nämnvärdt stöd af en skyddstull som endast uppgår till 5 % af värdet,
hvarför man ansett denna värdetullsats såsom säkerhetsventil mot för
låg vikttull sakna nämnvärd betydelse.

Har man haft tilfälle att se, hur tillämpningen af värdetullar i
praktiken ställer sig, kan man ej undgå att känna sig minst sagdt tveksam
angående lämpligheten af denna norm för uttagandet af tullen. Jag
tänker härvid icke på, hvad som för tulltjänstemannen kan vara
bekvämast, — ur den synpunkten har nog värdetullen sitt gifna företräde
— utan ser frågan ur statsverkets och den inhemska industriens
synpunkt. Jag skall icke allt för mycket uppehålla mig vid de rena
tullfalsarierna, men en liten axplockning äfven i det afseendet kan
måhända vara af intresse.

Vi erinra oss en uppseendeväckande affär, som afhandlades här på
1890-talet, då det upptäcktes att en importör en längre tid systematiskt
laborerat med felaktiga fakturor, som upptogo värdet endast till en
bråkdel af det verkliga. Han hade gått så lättvindigt och djärft tillväga,
att det måste anses beroende på bristande kontroll från tullverkets sida,
att falsarierna kunnat fortgå längre tid utan upptäckt. I andra fall,
som genom angifvelse från konkurrenter eller afskedad personal eller
genom tull tjänstemäns åtgörande upptäckts, har man nöjt sig med
en mera blygsam afprutning, hvarigenom upptäckten försvårats.
Såsom belysande för tillvägagånssättet skall jag tillåta mig anföra några
exempel.

Som bekant skall i varans tullpliktiga värde ingå utgifter för frakt,
assurans och andra kostnader för varan, intill dess den ankommit till
första svenska hamn. En firma hade under en följd af år låtit sina
varor faktureras franko. Frakten från Amerika till Sverige betalades
emellertid af en speditör i England, med hvilken firman hade löpande
räkning. Den minskning i tullen som importören otillbörligen förskaffat
sig hade under de tre år systemet tillämpats inbringat firman åtskilliga
tusen kronor.

En annan firma — ett dotterbolag till ett utländskt företag — hade
under en följd af år låtit åsatta sina fakturor beteckningen franko frakt
och tull. Här var det således icke blott tull å fraktbeloppet, som
undandrogs tullverket, utan dessutom afdrogs från fakturabeloppet en
tullen motsvarande summa.

I firmans bokföring reglerades mellanhafvandet med moderbolaget
beträffande frakt och tull i slutet af hvarje kvartal.

I det förra fallet var det en hos firman förut anställd tjänsteman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:46:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mesvkein/1919/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free