Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
ligt intresse, att om man vägde detta mot konsumentemas, det
sistnämnda måste anses utslagsgifvande. Man skulle då vid en redan
inträffad värdestegring ej ytterligare uppbringa priset genom högre tullar.
Tillvägagångssättet vid tull beskattning efter det ifrågasatta
värderingssystemet skulle blifva följande:
1) Riksdagen skulle fastställa den procent, efter hvilken tullen borde
utgå, med särskildt afseende fästadt å varor med olika bearbetningsgrad,
specifikt för hvarje varuslag, med ledning af den erfarenhet, som
vunnits under användande af vikttullsystemet och med tillämpning af
principerna om tullfrihet för råvaror, lägre tull för halffabrikat och högre
för förädlade varor, hvarvid statsfinansiella hänsyn etc. äfven måste
influera.
2) Riks värderingsnämndens olika afdelningar, som tänktes
sammanträda exempelvis en gång hvar annan månad, fastställde
genomsnittsvärden att gälla för tull behandlingar intill nästa sammanträde eller till
tid, som närmare kunde af nämnden beslutas.
Förslagsställaren hade gifvetvis icke tänkt sig, att ett genomsnittspris
nödvändigtvis måste fastställas för alla kvaliteter af ett varuslag, utan
olika noteringar kunde gälla för olika kvaliteter, dock så att
tulltjänstemännen med ledning af standardprofver kunde klassificera de
inkommande varorna efter de olika kvaliteterna.
Förslaget torde, om man går frågan närmare in på lifvet, knappast
vara i större utsträckning genomförbart. Det låter sig väl tänkas i fråga
om spannmål, vissa kolonialvaror och dylika standardartiklar, men
kommer man in på de mera förädlade industriprodukterna låter det sig väl
knappast realisera. För de sistnämnda vore också fastställandet af ett
genomsnittsvärde liktydigt med bibehållandet af vikttullar endast med
den skillnaden att de blefve mera rörliga, d. v. s. reglerades af
nämnden vid dess värdesättning. Det kan också på goda skäl dragas i
tvifvelsmål, dels om riksdagen skulle vara benägen att öfverlåta sin
beskattningsrätt åt en sådan nämnd, dels huruvida främmande makter
ville underhandla på basis af en så sväfvande tulltaxa.
Ett annat förslag har äfven framkastats, nämligen att införa
glidande vikttullsatser med en utgångstariff, baserad på ett normalt
behof af tullskydd, och hvilka tullsatser skulle justeras efter någon för
penningvärdets växlingar karaktäristisk index, exempelvis
tackjärnspriset. Svårigheten ligger emellertid i att finna en ur olika synpunkter
acceptabel index för dessa fluktuationer.
Andra förslag, såsom utfärdandet af importförbud eller att riksdagen
för viss tid, till dess läget på penningmarknaden hunnit stadga sig,
lämnade Kungl. Maj:t befogenhet att höja tullsatserna, där så ansåges
nödigt, torde i detta sammanhang kunna lämnas å sido.
Såsom förhållandena på sista tiden utvecklat sig har emellertid
tullfrågan kommit i ett oväntadt Jäge, som bringar spörsmålet angående
vikt- eller värdetullar i ett mera normalt plan. Frågan är icke dess
mindre inför den blifvande tulltaxerevisionen af aktuellt intresse för
industrien, och kräfver en allvarlig öfverläggning, där utslaget bör
fällas af industriens representanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
