Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN
FRÅN
SVERIGES
KEMISKA INDUSTRIKONTOR
UNDER RED. AF ING. OTTO CYRÉN.
II Årg. DEN 16 OKTOBER 1919. N:o 10.
Innehåll: Skrifvelse i frågan angående kommunal näringsskatt. — Lifsmedelslagstiftning
och lifsmedelskontroll. Af Th. Sundberg.
Skrifvelse i frågan angående kommunal
näringsskatt.
Genom remiss af den 21 juni hade chefen för Kgl.
Finansdepartementet beredt Sveriges Kemiska Industrikontor tillfälle att yttra sig om
frågan angående kommunal näringsskatt. En särskild kommitté tillsattes
för frågans behandling och den 29 september aflämnades följande yttrande.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet
Genom remiss den 21 sistlidne juni har Sveriges Kemiska
Industrikontor anmodats yttra sig öfver ett af byråchefen för lagärenden i
Pinans-departementet afgifvet betänkande rörande riktlinjer för en ifrågasatt
kommunal näringsskatt. I anledning häraf får Industrikontoret vördsamt
andraga följande.
Först och främst vill Industrikontoret framhålla, att det naturligtvis icke
varit Industrikontoret möjligt att uttömmande behandla ett så inveckladt
spörsmål, som frågan om anordnandet af en kommunal näringsskatt,
utan har Industrikontoret måst inskränka sig till mera allmänna
uttalanden i ämnet.
I byråchefens betänkande säges, att den mening numera gjort sig
gällande, att kostnaderna för de kommunala åtgärder, som hufvudsakligen
komma vissa näringar eller yrkesgrupper till godo, böra gäldas efter
det intresse och den förmån, som vederbörande hafva af samma åtgärder.
I anledning af detta uttalande vill Kontoret göra gällande, att dylika
åtgärder redan nu i mycket stor utsträckning bestridas direkt af dem,
som draga nytta af desamma. Man kan såsom exempel anföra
hamnafgifter, afgifter för vissa kommunikationsanordningar, för vatten och belysning
m. m. De afgifter industrin och näringar i nu antydda hänseenden
utgifva för af dem åtnjutna förmåner äro ofta så stora, att de icke blott
täcka kommunernas utgifter för de åsyftade åtgärderna utan därutöfver
tillföra kommunerna direkt vinst.
Vidare må framhållas, att åtgärder, om hvilka det egentligen ålegat
kommunen att föranstalta, och hvilka väl närmast skolat täckas genom
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
