- Project Runeberg -  Några blad ur vår tids meteorologi /
20

(1881) [MARC] Author: Hugo Hildebrandsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de alt mera ut från minimet, och i närheten af de höga
lufttrycken blåsa de rätt in mot maximum.* Under det
att således vinden vid jordytan hvirnar in mot ett minimum
motsols, så hvirnar luften upptill i samma led, men ut från
det samma. Hvirfveln har altså samma utseende som de
damhvirflar vi se bilda sig på landsvägen. Men under det att
de senare blott äro några tum eller högst fot i diameter, så
är däremot den förras diameter ofta flera hundra mil; och
då den senares höjd är betydligt större än diametern, så är
förhållandet vid hvirfvelstormen det motsatta. Iakttagelserna
från det nyss nämnda Mount Washington visa, att stundom
rätt stora hvirfvelstormar ej ens nå dess topp, eller en höjd
af 1900 meter. Men äfven då de som vanligt nå upp till
cirrus-regionen (omkr. 1 mil öfver jordytan), inses att deras
höjd är betydligt mindre än deras diameter. Om vi därför
likna en damhvirfvel eller ett skydrag vid en roterande
pelare, så kunde man likna en hvirfvelstorm vid en roterande,
horisontelt liggande slant. Iakttagelserna så väl från Upsala
som, från Paris på de lägre molnens gång visa, att äfven
dessa i medeltal tendera till att vika utåt, till höger om
vinden. Blåser t. ex. i en hvirfvel vid jordytan vinden från S,
så gå de lägre molnen vanligen från SSW och cirrimolnen
från WSW eller W; blåser vinden från W, så gå de lägre
molnen från WNW och de högre från NW eller N, o. s. v.
Luften, som vid jordytan rör sig spiralformigt in mot
centrum, stiger således samtidigt i höjden. Ju högre den
stiger, dess mindre blir sugningen mot centret, slutligen tager
centrifugalkraften öfverhand, och den aflägsnar sig alt mera
från centret. Luften, som strömmar in nedtill, strömmar
således åter ut upptill.
Kring maxima är förhållandet omvändt. Vid jordytan
strömmar luften ut åt alla håll, men den ersattes oupphör-
* I England hafva äfven i mindre skala dylika undersökningar
utförts af Clembnt Ley, hvilken kommit till samma resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/meteoro/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free