- Project Runeberg -  Methodus Avium Sveticarum /
90

(1907) [MARC] Author: Carl von Linné With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

Emellertid fick Linné senare snart nog reda i>à den verkliga
pelikanen, som lian korteligen beskref i ett tillägg i slutet af boken under
namn af »Onoerotalus» och därvid äfven påpekade, att den skulle införas
i systemet omedelbart efter den 84:de arten d. v. s. efter storskarfven. Hvad
skedstorkens förekomst angår, är det af intresse att aktgifva på det i
detta manuskript införda uttrycket »ex Lapponia semel». Det är alltså
antagligen fråga om ett felfluget exemplar, men sedan införde Linné
troligen till följd af ett minnesfel »Habitat Westrobotnia <(’ Lapponia
<rstat.e rarius» Fauna Svecica 174G, p. 31.

Särskiljandet af de större vadarna från de smärre snäppartade är
i öfverensstämmelse med nutida uppfattning, men Linné frångick själf
denna indelning senare.

A iil studiet af Linnés framställning af de former, som bildade den
femte klassen (simfåglarna) faller det genast i ögonen, att han 1731
gjorde tydlig artskillnad mellan sångsvan och knölsvan, men denna
uppfattning uppgaf han dessvärre senare. Likadant är fallet med vildgås
och tamgås. A andra sidan förbryllades lian at" vissa simfågelarters
ytterst olika dräkter, så att ban däraf förleddes att uppföra dem under
Hera nummer. Iletta var t. ex. fallet med alfågel, knipa och kricka.
Äfven med afseende på sinifåglarne var Linné vid denna tid mindre böjd
för sammanslagning af släkten än senare. Sålunda uppföras här såsom
skilda släkten Ci/gnus, Anser och Anas, hvilka alla senare blefvo
sammanförda till ett släkte Anas. .la, det antydes till och med att
svangåsen 59° (nu Cygnopsis) borde bilda ett eget släkte. Likaledes
skildes-dopping och lom pä två släkten samt labb och mås på skilda släkten,
som dock ej bibehöllos i senare arbeten, ehuru det skulle varit lämpligt.
Öfver måsarna liade Linné ännu ej fått någon klar öfverblick. Detta
orsakade såväl oklara beskrifningar som en onödig fördelning på två
släkten »Larus» och »Piscator», men en anmärkning, som han själf tillfogat,
visar, att han han var medveten om denna svaghet och han framhåller:
»has–-aves non probe examinavi».

Simfågelsklassen delades af Linné 1731 i trenne sektioner och det
är därvid högeligen intressant att finna, att, ehuru Linné tog sina
indelningsgrunder blott från näbbens beskaffenhet, han därvid lyckades så "bra.
Den första sektionen motsvarar nämligen, om man blott borttager
skarf-släktet, senare tiders Lamellirostres, den andra senare tiders Pygopodes
och den tredje senare tiders Longipennes. Visserligen ha äfven dessa
sista ordningar fått vika för än naturligare grupperingar, men ända in
på allra sista tiden ha de bibehållits och ha gällt såsom riktiga och
ändamålsenliga. 1 motsats mot Rajus insåg Linné släktskapen mellan skrakar
och änder och han placerade därför släktet Mergus omedelbart efter
Anas, under det att Rajus ställde det i samband med stormfåglarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:27 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/methoavium/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free