- Project Runeberg -  Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter /
91

(1917) Author: Gerda Meyerson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemarbeterskorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En annan gumma vävde näsdukar för 48 öre dussinet.
På tio timmars arbetsdag förtjänade hon 2 kr. i veckan.
Hon var 78 år. Bodde tillsammans med en ett par år
yngre syster i ett bra rum i egen stuga, som för övrigt
var uthyrd.

En hustru, som hade sin man i Amerika och två
barn att försörja, vävde stramalj 60 cm. bred. Arbetade
från 7 f. m. till 9 e. m. och hann 4 1/2 meter om dagen.
Hon hade alltså med 12—13 timmars arbetsdag en
inkomst av 60—75 öre om dagen. Som hon hade vävt
i tjugo år, borde hon ju vara en van arbeterska. Hon
fick gå en och en halv mil för att avlämna arbetet och
hämta garnet.

En och annan vävde konstvävnad, det betalades bättre.
För bårdförkläden hade de 13, 15, 18 öre i arbetslön
per styck och flitiga väverskor hunno 10—12 förkläden
på dagen. Dukar, som voro 160 cm. i fyrkant, betalades
med 16—20 öre per styck, och gardiner 16 öre per
metern för släta, medan man för gardiner med bårder
fick 20—25 öre per meter.

Ju längre uppåt skogsbygden jag kom, desto längre
ifrån varandra lågo de grå stugorna, desto kargare blev
naturen. Och desto sällsyntare blev det att träffa på
ungt folk i synnerhet män. Nästan alla unga hade
givit sig ner till de stora väverierna i och kring Borås
eller emigrerat. Men de gamla gummorna i stugorna
läto skytteln gå och knogade på det gamla vanliga
sättet för den torftiga födan. Far — om han levde —
vävde också ibland eller spolade och skötte förresten
den magra åkerlappen, om man hade någon.

När väven var färdig, måste den oftast bäras både
två och tre mil ner till förläggaren för att man skulle
få pängarna och nytt garn. Mången gammal gumma
mötte jag, som knogade på den långa påsen med väv i.
Den bars vanligen på huvudet och hängde utefter ryggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/meyerarb/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free