Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur man reder sig med förtjänsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej blott om krigsåren) och vill en arbeterska, ensam
eller tillsammans med en kamrat, hyra eget rum, får hon
också bereda sig på att det blir dyrt. Som bekant
måste ju de arbeterskor, som ej ha föräldrahem i
Stockholm, bo inne, så vida de ej lyckats fä plats i något
bostadshus eller hem med billiga hyror, där de utom
andra förmåner ha den att få betala hyran per månad.
I de fall, då en arbeterska hyr självständigt, är i
dessa tider veden en dryg utgiftspost mot förr, men
framför allt gå ju pängarna åt till födan, som ju näst
hyran är eller rättare borde vara det viktigaste. Men
nu som alltid är det vanligt att särskilt de yngre
arbeterskorna spara på maten för att köpa kläder, och i
alla tider ha de lägst avlönade klagat att det ingenting
blir över till kläder. Visst gör mången mycket
oförståndiga inköp och ger ut sina slantar för ohållbar
grannlåt, men andra — särskilt de som kunna sy —
ha en märkvärdig förmåga att se prydliga ut med ytterst
små utgifter för kläder.
Jag har under olika tider haft tillfälle att göra
undersökningar av ensamstående arbeterskors inkomst- och
utgiftsposter för några veckor i taget, och det har varit
ganska blandade uppgifter, som lämnats mig. Det är ej
så brukligt att föra noggranna räkenskaper, i de flesta
fall för man inga räkenskaper alls. Vad skall det
egentligen tjäna till, när man förtjänar så litet, menar mången.
Sina inkomster har man för det mesta reda på (om man
har veckolön eller arbetsbok på fabriken är detta ju
ingen konst), men utgifterna bryr man sig inte om att
anteckna. En och annan tycker dock att »det är roligt
att se vart pängarna ta vägen», och skriver upp varje öre.
Så var fallet med en 33-årig stråhattsömmerska i
Stockholm, som år 1908 lät mig få del av sin kassabok.
Hennes inkomst var då i genomsnitt 70 kronor i
månaden — 840 kronor om året. Hennes hyra var 13 kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
