Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I arbetslöshetstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällsförhållandena, att vi alla behöva varandra. Man kände
också, där man stod i det sociala arbetet, efter
storstrejken starkare än någonsin att endast yttre
förbättringar bli till föga nytta, om ej människornas hjärtan
förändras och de lära sig att de alla äro bröder.
Det såg ut som om vi fått ett gott tillfälle att lära
oss detta, då världskriget bröt ut, som om de första
månadernas allvarliga stämning och mobiliseringen skulle
kunna föra representanterna för de olika samhällsklasserna
närmare varandra. Dock, snart stodo vi ju på samma
punkt som förut med varje samhällsklass bevakande sina
intressen. Tiden närmast efter krigsutbrottet var dock
särdeles krävande och lärorik för de socialt arbetande.
Det gällde ju organisationen av hjälparbetet för de
många, som blivit arbetslösa genom den stagnation inom
industrin som mobiliseringen medförde, och det gällde
också att hjälpa de många familjer, som voro utan
inkomst genom att familjefäderna gjorde landstormstjänst.
En hel mängd arbeterskor av dem jag kände stodo
på en gång utan sysselsättning, och för de unga var ju
sysslolösheten på visst sätt lika farlig som förlusten av
inkomsten. Jag skyndade då strax i början av augusti
1914 att hos Röda Korset, som genast satt i gång
tillverkning av persedlar och förbandsartiklar, anhålla om
arbete åt dessa arbetslösa flickor, av vilka en hel del
voro sömmerskor. Detta lyckades dock icke till en
början, ehuru arbetslönen garanterades. Man förstod då
ännu icke på sina håll att de bättre situerade bäst
gagnade samhället genom att bereda arbetstillfällen åt
de mindre bemedlade och att det var bättre att ge
arbete än pänningunderstöd.
Sedan den första förvirringen lagt sig och Drottningens
Centralkommitté bildats, blev dock hjälparbetet fört in i
mera verkligt sociala spår. Stora arméleveranser av
skjortor och kalsonger fingo övertagas av skyddsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
