- Project Runeberg -  Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter /
152

(1917) Author: Gerda Meyerson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den socialdemokratiska kvinnorörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som den värsta biskop» — utlät sig en av de mest
förtjusta.

Jag minns hur vi skrattade åt det sista omdömet, ty
det hade varit ett äkta socialistiskt brandtal, i vilket
överklassen och kapitalet blevo mycket illa tilltygade i
allt annat än valda ordalag. Men när hon beskrev de
fattiga sömmerskornas »slaveri» var det med tårar i
ögonen och en sådan äkta känsla, att man glömde det
tarvliga, då och då grova uttryckssättet.

En sömmerska av Waldenströms folk hade suttit tyst
och hört oss andra prata om mötet. Nu anförde hon
ett ord ur bibeln: »Söken ej fåfänglig ära genom att
reta varandra och avundas varandra» — och hon
undrade om det inte var orätt att gå och höra socialisterna.
De ville bara väcka hat och oförnöjsamhet. Och man
skulle ju älska sin nästa.

Hennes ord voro som eld i en krutdurk. Alla de
andra sade emot henne. Älska sin nästa — det kunde
hon säga åt överklassmänniskorna. Hon kunde gå och
predika för dem. Hon kunde säga till någon av de där
kappfabrikörerna, som betalade 80 och 90 öres
arbetslön för en kappa, att de skulle älska sina arbeterskor,
så kanske de betalade mera.

»Jag sad’ något sån’t där en gång till vår
grosshandlare», berättade en flicka. »Han betalar 60 öre
dussinet i arbetslön for skjortor utan knapphål. Jag
sad’ honom att jag skulle svälta ihjäl. Och han
svarade att det kunde han inte hjälpa, han kunde inte
betala mer och kunde få flera arbeterskor än han behövde,
så om jag inte var nöjd, var det bäst att jag slutade.

Jag sad’ honom verkligen att han skulle älska sin nästa
som sig själv och då blev jag utkörd frän kontoret.»

Jag glömmer aldrig detta samtal och de många bittra
erfarenheter från arbetsplatserna, som då berättades. Det
var på 1890-talet, då den socialistiska agitationen bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/meyerarb/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free