- Project Runeberg -  Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter /
164

(1917) Author: Gerda Meyerson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildningens väg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Att bildande förströelser är ett medel till arbeterskornas
höjande, vet jag av erfarenhet. Men när jag ordnade
mina första samkväm för arbeterskor, skedde det mer av
instinkt och av önskan att bereda dem nöje än efter
någon uttänkt plan. Mina medhjälperskor voro lika
oerfarna som jag i dylik verksamhet. Jag förstod icke
en gång att om man ville ha riktigt väl besökta möten,
skulle man såsom de religiösa föreningarna, bjuda på
kaffe. Jag serverade i stället redan från början té och
smörgåsar och lät arbeterskorna betala 10 öre därför.

Ett visste jag, samkvämen skulle icke ha karaktär av
något slags fattigbjudningar eller uppbyggelsemöten, utan
vi skulle komma tillsammans, både arrangörer och gäster,
för att ha trevligt med varandra. Underhållningen bestod
mest i sång, musik, deklamation och högläsning och
var visst icke alltid så förstklassig. Ett och annat
föredrag kom småningom, när jag själv och
samkvämsgästerna hunnit bli litet varma i kläderna.

Kanske var det anspråkslösheten i det hela, den enkla
lokalen — först ett skolrum, sedan ett par hos en
hantverkarfamilj hyrda rum — och så detta, att det aldrig
föll mig in att man skulle umgås med arbeterskorna
annorlunda än med sina vänner och bekanta, som gjorde
att våra flickor trivdes hos oss och kommo åter år efter
år, förande med sig vänner och kamrater.

Jag minns hur en fru, som en gång något av de
första åren följt med en sångerska till ett samkväm,
förundrade sig över den otvungna tonen i vårt umgänge
med flickorna och att vi läste det och det för dem.
»Jag undrar om detta är rätt», sade hon. »Ni ger dem
ju smak för bildning och kommer dem att tro, att de
äro lika bra som ni.»

Vad detta yttrande upprörde mig! Orden ha riktigt
brännt sig in i mitt minne; men — bättre beröm kunde
man ju inte få.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/meyerarb/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free