Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du ska väl ut och hälsa och tacka, kan jag tro. Vi
får talas vid sedan, Henry. De’ är mycke’ som ligger
efter nu, ska jag säga dej.»
Den unge:
»Jag ska väl snart vara i selen.»
»Vi ska hoppas de’, du, äm-häm — Ja,
gomorrn-gomorrn — så långt.»
»Gomorron — pap-pa.»
Den store, ståtlige Henry böjer rygg som en
underordnad tjänsteman. Den gamla respekten liksom flyger
över honom, så snart han bara kommer hit in.
Disciplinen sitter rentav i väggarna. Ja, själva luften är som
disciplinerad. I privatlivet däremot umgås far och
son hjärtligt och obesvärat med varann.
Den gamle öppnar svängdörren, passerar
sekreterarens och stenografens rum: ett plötsligt skrap av stolar,
glasväggen avspeglar tvenne ryggar, som böja sig till
hälsning och så den gamles svar, lika för alla:
»Gomorrn-gomorm.»
Men herr Henry går omkring, luktar på blommorna
och läser på alla visitkorten, som Stava och Tina före
honom. När han apropå råkar se ut genom glasrutorna
mot stora kontorslokalen, dyka intresserade huvuden
blixtsnabbt ner över pulpetlocken. Då ler Henry. När
han tittat och luktat nog, plockas presenterna tillhopa
och så ringer souschefen hem till fru Dagmar och
berättar om det oväntade mottagandet.
»Jag skickar hem dem med någon av våra
vaktmästare.»
Fru Dagmar vill språka mera. Henry måste tala och
svara, ända tills han hör ett utdraget: »äm-häm» (två
gånger upprepat). Då måste Henry vackert be att få
sluta konversationen:
»Ja, adjö me’ dej, då, min älskling», svarar rösten i
telefonen. Tonfallet låter inte precis överförtjust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
