- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
45

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja tack, om jag vågar störa, så.»

»De’ tänker jag. Styrman är ju en av hans
favoriter.»

»He-he.»

»Vänta lite här, så ska jag gå in och fråga.»

Han kom strax tillbaka med besked:

»Om styrman dröjer lite. Var så god och sitt så
länge.»

Ankar slog sig ned på en stol vid dörren, läggande
kardorna i skötet och med ögonen mönstrande denna
interiör på nytt. Den hade inte förändrats sedan den
tid han rände ut och in som springpojke. Ankar tyckte
det var i går. Och ändock låg en hel mängd år emellan.
Sedan stannar ögat på den stora fönsterrutan utåt
hamnen. Bilden därutanför hade heller inte förändrats.
På andra sidan älven glänste båtskeletten roströda i
solglansen. Men skroven voro högre och mäktigare.
Man byggde inte bara 1,000-tonnare nu för tiden —
nej, lastkapaciteten hade mångdubblats. Och som
avlägsna ekon trängde nithamrarnas knackande ända hit
in i det väl ombonade rummet. Varvet därborta hade
på några år blivit det största i Skandinavien. Men på
älven krälade nu som förr fiskebåtar, lastdragare,
pråmar och bogserare i en enda röra. De kunde knappt
komma fram för varann. Och färjornas väg snett
eller tvärs över älvfåran såg riktigt olycksbådande ut.
Styrman Ankar log omedvetet som gamla habituéer le
åt sådant, som de finna alldagligt. Luften var svart
av rök. Den virvlade om i tunga moln. Men kom en
vindkåre, lättade molnen. Då fingo de svarta
båtskroven genast över sig ett lätt glitterstänk och gamla
ruggiga segel glänste i guld.

Styrman Ankar gick så helt upp i betraktandet av
denna hamnbild genom fönstret, att han glömde bort
sitt ärende. Tid och rum liksom suddades ut för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free