- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
47

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gamle Northon hade under detta intermezzo dykt
ner i sina papper igen.

Ankar råkade hosta — alldeles apropå, rodnade och
lade blixtsnabbt flatan till mun för att förekomma ett
upprepande.

Hostattacken kom emellertid gamle Northon att sätta
upp huvudet. De djupa vecken vid ögonen blevo ännu
djupare, som de alltid blevo, när den gamle stördes
i sitt förehavande. Han riktade den gråblå blicken mot
dörren. Det var som om hela det av fåror
genomkorsade ansiktet vore ett enda forskande, skarpt öga, till
den grad genomglödgades dessa drag av intensitet ännu
i ålderns höst.

Så fick han syn på Ankar, tvinnade omedvetet ena
mustaschspetsen och det befallande, hårda uttrycket
mildrades med ens märkbart. En glimt av faderlig
välvilja avspeglades i pupillerna. Och även rösten, den
annars under arbetet sträva kommandorösten,
beskärdes ett stänk av samma modulation, när han sade:

»Jaså, Viktor.»

Ankar vek sig, så ryggen knakade. Ödmjukheten
satt i. Det skulle aldrig falla honom in att ens på tu
man hand uppträda som favorit. Allra minst nu, då
han till en viss grad praktiskt lärt sig förstå en annan
människas inre. Ånej, Viktor Ankar var klokare än
så. Denne unge, uppåtsträvande man av folket tänkte
inte på stundens fördelar. Tankarna tumlade om med
mål, som hans fantasi ideligen timrade upp i ensamma
stunder. Och det gällde att noga vara på sin vakt mot
den gamle, som kunde läsa på ytan vad som rörde sig
på djupet. Det hade Ankar sett många, många exempel
på. Därför var han lika mycket av självdisciplin och
beräkning som av vana angelägen om att inte spela bort
direktör Northons välvilja, även om »Viktor» nu för
tiden ingalunda kom honom att glömma, att han tagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free