- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
112

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På babordssida ligger de oändliga kajerna, men de
synas inte från slupen, ty vartenda utrymme är
upptaget av lossande och lastande fartyg i alla storlekar
och med alla nationers flaggor fladdrande för den lätta
sommarbrisen. Vid deras akter kolpråmarna och
ur dem höja och sänka sig svarta, sotiga gestalter.
Deras armar gå som automatiska maskindelar, när
kolkorgarna langas upp till relingen och där tas emot av
lämparna. Här och där vid de stora oceangående
ångarna arbeta de mekaniska kolkranarna i stället för
arbetarnas armar. Men över denna härskara av pråmar,
karlar, kranar står ett moln av stybb och rök, medan
bullret från kajer och upplag, maskiner och
ångvin-schar, järnvägståg och foror blandas tillsammans och
når ut på älven, mötande varvens och verkstädernas
oväsen: en brusande tusenstämmig kör, som kommer
redarnas läppar att kröka sig som i vällust. Allt det
de se omkring sig är i mer eller mindre grad frukten
av deras och förfädernas arbete.

Gamle direktör Northon står framme vid fören, med
en kikare för ögonen. Han vrider den åt alla sidor.
Ingenting undgår honom. Det gamla ansiktets rynkor
slätas liksom ut inför detta ständigt skiftande liv, som
han varit med om att skapa. Och naturen sedan. De
lätta, luftiga molnens gång, dagrarnas skiftningar i alla
solspektrets fasta, skarpt åtskilda färger likna en
expressionistisk färgkonstnärs dukar.

Henry står en bit bakom sin far. Även han njuter
av färgernas, dagrarnas och molnens skiftningar —
men med estetens öga. —

Minuterna glida snabbt undan. Innan han vet ordet
av, ekar ett ilsket bölande: Hugo signalerar stopp. Rakt
förut höjer sig ett stålglänsande skrov med vitmålade
däck. Det ser ut som om fartyget stigit rakt upp ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free