Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spirationen ökade. Tuppen förde ordet, förbannade
arbetsköparna.
»Endast den direkta asjonen kan lära blodsugarna
veta hut», sade han och den skräniga rösten gav eko.
De andra nickade och sneglade bortåt Ankar, som
vände dem ryggen.
Tuppen, vilken under arbetet hade för princip att
hålla tungan någorlunda i styr, brydde sig inte om den
principen nu. Spriten och hettan i förening voro väl
närmaste orsaken.
Den ena stunden gick efter den andra, utan att
gänget gjorde min av att ens resa sig. Ankar började
till slut tycka, att denna självtagna frihet gick för långt.
Han ville gärna undvika allt bråk. Men så rann sinnet
på honom och han frågade i ansträngt hövlig ton, om
det inte vore på tiden, att arbetet kom i gång.
»Kran-skötarns sysslolöshet syns på långt håll.» Först ryckte
karlarna till av det oväntade tilltalet, sedan sneglade de
på varann och Tuppen nickade menande åt kamraterna.
De begrepo innebörden. Den betydde så mycket som:
ser ni, att jag fick rätt ändå. Sen spottade Tuppen ett
slag, reste sig försiktigt upp för att inte stå på näsan
av det starka drickat, gick styrman Ankar in på livet
och sade:
»Vi arbetar när vi vill, kom ihåg de’, djävla
upp-komlingsfjäsker.»
De andra skrattade på vid gavel, samtidigt knuffande
varann i sidan.
Ankar tog eld:
»Ni är här för att arbeta.»
»Na — å ni. Vem tusan är ni me’ dej först och
främst? Å för de’ andra, om vi tar oss en liten rast
i den här hettan, kan ingen hindra oss —»
»Den där rasten har räckt över en timma nu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
