Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en frisk sunnan. Det är som om någon osynlig sitter
gömd nånstans i närheten och spelar en entonig melodi
på vasspipa.
I detsamma sticker ett lurvigt huvud upp över de
höga stånden och en skrovlig röst hojtar:
»Tjänis, Kol-Olle. Ska du inte ro i land å hälsa på
gamla vänner.» Samtidigt vinkar karlen med en lång
kniv.
Kol-Olle vinkar tillbaka och skriker:
»Ja’ tror Slampen ä’ ute på skördearbete.»
»Jojo mensan. Ro i land å skaka tass med en av
konungariket Sveriges förnämsta konsthantverkare,
Olle.»
Kol-Olle skrattar. Ett stycke ovanför skymta över
vasstånden de yttersta halvruttna pålarna till en
skrang-lig brygga.
»Vi kan la gå i land å hälsa på Slampen å hans
kamrater», föreslår Kol-Olle och pekar ut bryggan,
som Goliat sätter kurs på. Då båten kommer närmare,
upptäcka de en till midjan naken karl, som tvättar en
skjorta av obestämbar färg i älvvattnet. Allt vad han
har på sig är ett par lappade mollskinnsbyxor och de
hänga lättjefullt och riskabelt långt nere. Mannen sitter
på huk, ivrigt upptagen med sitt arbete, som
ackom-pagneras av en utdragen visselaria. Den nakna
överkroppen är brun som en indians. Kol-Olle och hans
medhjälpare ser han inte, förrän de lägga till vid
bryggan. Då reser mannen sig, stryker upp byxorna och glor
närgånget på inkränktarna. Han betraktar bryggan som
sin egendom.
»Kors, de’ ä’ ju ’Notarien’», säger Kol-Olle. Sedan
högt: »känner inte Notarien igen mej ?»
Notarien sticker händerna i byxfickorna, drar än en
gång upp byxorna fast verkan uteblir, låter höra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
