- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
183

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Men ni höll på att bli innebrända.
Förlikningsmannen fick ett lätt göra den här gången. Jojo.»

Några herrar ur redareföreningen samlade sig runt
direktören och hans skyddsling, bekikande den
sistnämnda med halvt vänliga, halvt intresserade blickar.
Styrman Ankar var ju det ofrivilliga upphovet till hela
striden. När de fixerade honom så där, kände sig den
unge mannen bortkommen. Det var som om han
utställts till allmänt beskådande.

På avstånd stodo några avdelningschefer, med
huvudena lutade samman och ögonen riktade på Ankar. I
deras blickar lästes en aning avundsjuka. Dessa herrar,
flera av dem gamla och grånade i rederiets tjänst,
kunde aldrig glömma, att Ankar varit springpojke och lytt
deras minsta vink. Nu betraktades han nästan som en
av dem. Var skulle den pojken sluta en vacker dag?
Det var inte gott att veta.

När direktör Northon med sina vänner släppte
honom, drog Ankar en lättnadens suck. Men så råkade
han kasta ett öga på den ovannämnda gruppen av
sneglande avdelningschefer. Då spände Viktor Ankar ut
sitt breda bröst, gav dem en blick tillbaka — det låg
mycket i den — och spatserade så obesvärad som
möjligt ut i en med tavlor behängd och av ett par
X-raylampor upplyst passage, i vars bortre ända en
spiraltrappa ledde upp till andra våningen. Här kanske
han kunde få vara i fred. Men Ankar tyckte, att
kapten Bäävers skugga beständigt gled före. Den lämnade
honom ingen ro. Ankar undrade, om kapten hade reda
på, att fröken Marianne uppvaktat med blommor på
sjukhuset.

I den trånga passagen hängde en samling småstycken
av Lafrensen, Boucher och andra 1700-talsmålare.
Små lättsinniga interiörer, som trots tavlornas stora
konstvärde ändå förvisats hit »för att inte chockera i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:07 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghamnen/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free