Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyllt, som pappa sa’. Lustigt att vi förresten just
skulle träffas där första gången.»
Efter en kort paus:
»Nå, har styrman sett sej omkring?»
»Nej», svaret kom undrande.
Nu vågade han se upp — men måste rikta blicken
ganska högt för att möta hennes. Himmel, så skön,
så gott hon luktade och en sån toalett. Ankar skakade,
som om han fått en elektrisk stöt. Den meddelade sig
till fröken Marianne, som riste lätt och behagsjukt på
de nakna axlarna. Den orange färgade mantiljen höll
på att glida ner.
Ankar gjorde en tafatt rörelse med handen för att
hindra malören.
»Å, tack — jo, jag menade om styrman varit
omkring i vårt hem — annars ska jag gärna vara ciceron
en stund, innan middagen serveras.»
Ankar blev förbluffad och var på god väg att fråga
efter kapten Bääver. Vad skulle denne säga, om han
stötte på dem.
»Kom då, så går vi. Om ni har lust, förstås?»
Också en fråga.
De fortsatte passagen bort igenom, gingo uppför
spiraltrappan. Fröken Marianne före.
»De’ kanske är bäst», sade hon.
Ankar kunde inte undgå att se ett par gröna
silkestrumpor. Märkvärdigt. Den starke mannen höll på
att få svindel för strumpornas skull. Kanske berodde
det på, att de voro så långa. — Ankar svettades.
Smokingen värmde värre än den tjockaste vadmal.
Ovan trappan var först en hall, prydd med allehanda
exotiska föremål: vapen, husgeråd, jakttroféer- allt
karakteristiska prov på den av modernismen högt
värdesatta negerkulturen. Fröken Marianne vek av till
vänster, öppnade en dörr, tände elektriska ljuset. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
