Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hm.» En harkling blev enda svaret. Ankar förstod
ej riktigt. Kanske inte heller vågade.
»Ser ni, jag vill vara med om något extra — något
som jag och mina väninnor bara hört talas om. Och
snart ska jag kanske resa min väg för alltid.»
»För alltid.» Ankar tappade koncepterna. Han var
på väg att resa sig upp och spontant slå armarna om
henne.
Hon nickade:
»För alltid.»
Och åter steg tystnaden upp. Denna gång bröts den
av en gonggong och en pendyl, som slog 7.
»Nu börjar middagen», säger fröken Northon och
reser sig.
Innan dörren till hallen går upp:
»Ni vill ro mej ditut, inte sant? Ja, jag ser det. Låt
mej bestämma kvällen — sedan.»
Och så gå de.
I passagen ropar någon »lilla Marianne».
»Josias», mumlar hon.
Ankar sträcker sig fram och ser de vita
husarsnörerna.
Jaså, hennes fästman heter Josias, tänker han.
»Var har du varit, min lilla duva?» undrar kapten
Bääver.
»Jag har förevisat pappas museum.»
»För vem?»
»För styrman Ankar.»
»Jaså», orden halvt skrattas fram. Sedan bjuder
kapten Bääver sin fästmö armen. Ankar får traska
efter genom passagen. Han lunkar som en pudel.
När samtliga gäster blivit placerade, kommer
värdinnan, fru Agnes Northon, seglande in vid sin makes
arm. Och efter dem Constance, Henry och Dagmar.
Gästerna resa sig upp som på kommando. Sedan sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
