- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
188

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de sig för en nick av värdinnan. Middagen kan börja.
Det festligt dukade bordet är i hästskoform. Familjen
Northon intar hedersplatsen, flankerad av vännerna ur
redareföreningen. Styrman Ankar har placerats vid
avdelningschefernas bord.

När serveringen begynner, tänker han: Gudskelov
att Mia inte är här längre. Viktors syster Mia håller
nämligen på att gå igenom Frälsningsarméns
kadettskola. För ett halvår sedan slutade hon sin gamla plats.
Det hade onekligen varit lite penibelt, om bror och
syster mötts, han som gäst, hon som passopp. Nu slapp
Ankar den fataliteten åtminstone.

Hela tiden middagen pågår, sitter styrman Ankar
som i en dröm, förmår knappast följa med de många
talen. Först när den gamle chefen med höjd röst och
med glaset i hand utnämner honom till chef för
utgående avdelningen på G. O. A :s stora kontor, vaknar
han riktigt upp. Men även denna nya verklighet
förefaller honom otrolig. Först så småningom kan Ankar
fatta hela vidden av den gamles ord: han är
utklareringschef, »som tack för Viktors trohet, flit och
uppoffring såväl före som under konflikten».

När styrman Ankar kunde reda tankarna något så
när, gick den första till modern. Vad skulle hon säga,
när han kom hem till Majorna och berättade, att
direktören mitt under festens förlopp utnämnt honom till
avdelningschef? Ja, vad skulle morsan säga. Kanske
hon svimmade av glädje och överraskning.

Men på fröken Marianne vågade inte Ankar se, så
länge middagen pågick. Och när hon en gång höjde
sitt glas och som på skämt ropade:

»Skål, styrman Ankar», blev han så förskräckt av
att höra rösten, att handen i häpenheten slog omkull
glaset. Då skrattade lite var åt den unge mannens
tafatthet. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:07 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghamnen/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free