Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å en vet la hur de’ går te, när ungdomen kommer för
sej själver. Passa dej för allan del, käre Vekter. Vem
vet, vem vet, va’ detta kan vara början te. O ja,
Herrans vägar äro underbara.»
Stava snyftade och måste torka ögonen upprepade
gånger.
Just när Viktor stod på tröskeln för att gå, kastade
modern fram apropå:
»Å snart så kommer la Mia frå’ Stockholm. Ho’
har gått igenom kursen nu och har blett utnämnd till
ufficer. Ho’ och hennes fästeman ska gefta sej. De’
ska bli ett rektigt armébröllop. Storståtligt, må tro.
Alla ufficerare ve’ Frälsningsarmén här i stan ska vara
me’ uppe på plattformen. De’ blir både musik å sång
å tack å löv.»
»Var ska bröllopet gå av stapeln då?» frågade
Viktor, synbarligen ganska likgiltigt.
»I Betaniakyrkan förståss, annars får inte allt folket
plass.»
»Jaså.»
Systerns nya värdighet hade för brodern knappast
större värde än hennes gamla, fast det var ju bra, att
hon slutat däruppe, om han bleve inbjuden till palatset
vid Högåsplatsen flera gånger.
»Nej, nu måste jag gå, mamma.»
Stava strök sin son på armen, strök kärleksfullt och
eftertryckligt, ty då kunde hon bättre konstatera
klädets fina och mjuka kvalitet. Inget vanligt vadmal,
minsann.
»Du låter la snart höra av dej — å — å var inte
oförsektier nu bara. Gör inte något som du kan få ångra
i hela ditt liv, käre lelle Vekter.»
Viktor hörde inte på det örat. Han var förresten
redan ute på trappsvalen, då modern uttalade sin
förmaning. — *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
