Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula marschaller. Varv och verkstäder, kajer och
fartyg ligga i skugga, bildande underliga, groteska
formationer. Men den främre hamnen är som eklärerad av
de elektriska båglamporna. Och när Guds ljus och
elektricitetsverkets mötas där framme, blixtra och
fasettera de dystra kvarterens husmassor, som om de helt
plötsligt överdragits med det renaste guld. En vacker
nattbild. Fröken Northon vill gärna fortsätta en bit
uppför älven.
Äntligen, tänker Ankar och känner med sig, att nu
stundar den så länge åtrådda förklaringen från hennes
läppar. Och sedan ... Men till det yttre låtsas han
om inget, endast nickar och styr ut i älvfåran. Varje
årtag ger eko och vattnet smaskar som en smekning
mot kölen. Fröken Northon sitter tyst och stilla. Inte
ett ljud kommer över hennes läppar. För första gången
njuter redaredottern av en kvälls hamnpanorama.
Ankar, som börjar tycka, att tystnaden blir väl långvarig,
sitter just och funderar på, hur han skall kunna bryta
den, då fröken Northon förekommer honom:
»Kanske jag skall hjälpa till att ro?» frågar hon.
»Å, jag orkar nog.»
»Men kan vi inte ta var sin åra? Jag sätter mej
bredvid styrman.»
Det klack till i styrman Ankars hjärta. Nu var han
i alla fall ett tuppfjät närmare.
Men Ankar svarar, med en röst, så naturlig som
möjligt:
»Nog för vi får plats alltid.»
»De’ tror jag också.»
I nästa nu sitter hon bredvid honom — och har en
åra i hand. Om han bara fått lägga armen om hennes
liv och låta hjärtat tala! Men sådant går inte an. Och
Viktor tänker på sin mors förmaning.
När de komma i jämnhöjd med G. O. A :s kontor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
