Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skratt men betvingas av hans ögon. Något blixtrar till
i dem. Fröken Northon skyggar. De tala ett språk, som
hon anar. Men nu har Ankar kastat loss: glömmande
moderns förmaning, frågar han rättframt och på sak:
»Skulle — fröken — ha — något — emot — att —
bli — min?»
»Bli er?»
»Ja.»
Fröken Northon kan inte hålla sig för skratt. Men i
nästa nu ångrar hon sig och stryker honom impulsivt
över kinden.
Då slänger han upp sin åra, drar henne intill sig
och vill kyssa henne.
»Jag tror ni blivit från vettet, män’ska», skriker hon
och sliter sig loss.
I stället för en kyss får Ankar en örfil. Men hon
ångrar sig strax igen och säger:
»Kyss mej på kind då, om ni nödvändigt vill kyssas.»
Ankar blir iskall. Illusionerna brista som såpbubblor.
I detsamma glider en annan roddbåt tätt förbi och
en skrovlig röst ropar:
»Jag tror du är ute me’ fruntemmer mett i natta,
Vekter. Passa dej, du.»
Ankar hajar till. Fröken Northon rodnar och sätter
hattskrållan rätt. Under tiden har mannen och båten
sugits upp av mörkret. Blott årtagen ge ett
kluckande eko.
Fröken Northon flyttar sig över till akterbrädet och
säger:
»Nu kanske ni ror i land, styrman.»
Ankar svarar inte. Men Maj-Pelles båt skjuter fram
som en pil i natten. Snart ligger den vid sin gamla
förtöjningsplats.
Fröken Northon hoppar i land, tackar för kvällen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
