Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan stämmer mässingsorkestern i, så det slår lock
för öronen och fönsterrutorna skallra.
Hela kåren faller in:
»Samloms, kamrater, kring frälsningsfanan,
Skynden till vapen för Jesus vår kung.
Fege och trolöse ärva ej Kanaan
Upp då till striden båd’ gammal och ung.»
Sedan refrängen:
»Jesus, vår hövding, oss kallar för sina
Han har oss frälsat från vårt slaveri
Livet han utgav i korsdödens pina
att vi hans kämpar en gång skulle bli.»
När samtliga verser med refräng efter varje
förklingat, vänder sig major Sunde om mot de sina,
svängande den öppna sångboken och kåren tar jublande om
refrängen utan musikackompagnemang.
Gamle Northon hade inte haft så roligt på länge.
Och miljön, som i början kanske irriterade en smula,
hade han glömt. För här var det luft i luckan. Men
sonen kisade på löjtnant Ankar-Tim. Herr Henry
kände inte igen gamla Mia. Hon hade rent av lagt sig
till med primadonnelater, såg ut som en féterad aktris.
Men nu kommo telegrammen. Kamrater och befäl
från när och fjärran uppvaktade. Major Sunde läser
högt.
Det första lyder så här:
»Brudparet Tim.
Må kärlekens gnistor braka
kring adjutanten och hans maka
Vilma»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
