Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vem som vill får komma nu
att vid Golgata nedfalla
Ingen enda visas bort.
Det är skrivet: kommen alla.»
Innan nästa vers börjar, gör Sunde ett tecken åt
musiken att hålla upp ett ögonblick. Och därpå mot
publiken :
»Nästa gång faller vi in i refrängen allesammans
— allesammans. Låt oss sjunga, så vår sång når ända
upp till himlens tron. Sjung, sade en gång vår gamle
general, sjung, så hela din själ blir upplyft till Gud.
Och sjung, så — hela — världen — hör — dig —»
Ett tecken med occarinan åt strängaspelarna. Sen
bar det iväg igen. Och när refrängen kom igen,
hoppade Sunde upp på en stol och dirigerade. Han var
outtröttlig.
Efter sångens slut följde först brudgummens tack.
Det var kort och koncist, bjöd inte på några
sensationer. Efter honom bruden. Hennes tack var starkt
personligt. I första början höll löjtnanten på att komma av
sig, rodnade och måste ta om. Kamraterna för stodo
orsaken och sneglade under lugg på herrarna Northon.
Men så småningom sögs hon med av extasen, glömde
både omgivning, tid och rum:
»... Jag är full av tack och lov mot min himmelske
fader. Jag vill bli hans verktyg. Jag vill frälsa själar
varhelst de komma i min väg. Må kampen bli hård.
Må den tvinga mej på knä. Jag skall resa mej
(halleluja). Ja, jag skall resa mej. Jag älskar striden och
dess larm. Se, frälsningsfloden bryter fram. Halleluja,
halleluja. Och jag vill vara främst. (Amen) Vecklen
ut vår röda fana. Kämpar, höjen vårt standar.
Frukten av att visa färgen, om så hela världen oss bespottar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
