Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv var ute. Avtynandet fortskred med en obönhörlig
konsekvens, blott interfolierat av ett plötsligt
flämtande. Då slog han upp ögonen och mumlade. Men
orden började bli allt mer suddiga.
Doktor Almsjö förstod nu, att allt hopp var ute.
Och i hovsamma ordalag förberedde han fru Northon
på slutet.
»Hinner min dotter Marianne hem från Paris, om
vi telegraferar i dag?»
Doktor Almsjö hostade. Sedan kom ett utdraget
nej till svar.
»Uppriktigt sagt tror jag inte han lever över
morgondagen.»
»Lever — han — inte — över — morgondagen —.»
Hon kunde inte fatta ...
I detsamma slog den sjuke upp sina ögon. De hade
plötsligt fått liv och med dov, stammande röst bad
han, att de närmaste skulle efterskickas:
»Mina — allra — närmaste — å — så — Viktor
— äm-häm.»
ögonen gledo mekaniskt igen och ur den halvslutna
munnen, där tänderna redan började skjuta fram som
gula betar, kom ett snörvlande läte.
Det var på kvällen. Klockan hade nyss slagit åtta.
En halvtimme senare samlades i rummet sonen, herr
Henry, han som snart skall övertaga bördan och
ansvaret, hans hustru Dagmar. Hennes graviditet doldes
av en sobelbrämad aftonkappa. Vidare fru Constance
Perzon, född Northon med make — och Viktor
Ankar. Han stod vid tröskeln. Det timida och försagda
i hans väsen hade åter glidit upp till ytan, avtecknande
sig i varje drag, varje om än så omärklig rörelse. Med
utspärrade ögon såg Ankar som hypnotiserad bort mot
sängen, där den gamle chefen bidade överfärden till
dödens rike. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
