Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä snart grefvinan Eleonora och hennes dotter
blif-vit klädda, begåfvo de sig ut för att hämta frisk luft.
De stego utför husets trappsteg och sägo sig omkring
pä det lilla, med den noggrannaste omsorg putsade
gärdsrummet. Man kunde här göra sig en äskädlig
föreställning om Halligerfolkets lefnadssätt och
lycksalighet. Deras lefnadsbehof voro fä och ytterst enkla,
och till följe deraf också lycksaligheten ganska
anspråkslös. Edo Teteus, gärdens ägare, var den rikaste
man pä hela SAderoog och ägde en trädgärd bredvid
sitt hus. Denna trädgärd, karakteristisk för ön,
bestod af en nägra fä famnars fyrkant, som var inhägnad
med hvalfiskknotor och refben, hvilka isynnerhet voro
pä vestra sidan tätt sammanfogade, för att bilda etl
skygd mot den härjande, eller säsom den, här
betydelsefullt kallas ”giftiga” vestanvinden. De häda
fruntimren inträdde i den lilla täppan emellan ett par stora
skulderblad af den nämnda hafsjätten.
”Min Gud sä torftigt!” utropade fröken Anna;
”men det är behagligt: det är så nätt och sä
ordentligt. Och hela trädgården innehåller bara dessa stickel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
