Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”För oss du, min goda flicka, emellertid ned till
stranden!” sade grefvinnan.
Sedan damerna ännu en gäng gjort ett besök i
rummen, der de njutit det gästfria herberget, begåfva
de sig, på en stig, som Sell viste dem, till vestra
stranden af Suderoog. Denna strand ar, i motsats af
den östra, tvärbrant, ehuru den icke höjer sig mera
än några få fot öfver vattubrynet. Det är från den
sidan, som det giriga hafvet oupphörligt gnager den
torfliga jordfläcken, och förminskar den , emedan det,
som flyter till på östra sidan, år mycket mindre, an
det som förstöres på den vestra.
Den lilla gångstigen öfver äu?en förde till en
liten upphöjning, hvaraf hälften var afbruten och
störtad i hafvet.
”Här stod fordom vår kyrka”, berättade Sell.
”Den undergräfdes och rasade i sjön vid den stora
mandfänkelsen. Den upphöjningen, som vi nu
komma på, var kyrkogården.”
Det var med en kånsla af hemskhet, som
främlingarna här beträdde de dödas undergräfda jord. De
nalkades randen och blickade ned på bränningen, men
ryste tillbaka för den syn, som visade sig.
Bränningens skum lekte bland de dödas ben. Ur den
af-brutna marken framstucko knotor och ben, stumpar
af likkistor och bufvudskålar, som vände de toma
ögongroparna uppåt, liksom de ångestfullt velat
skåda upp mot de Iefvande, hvilkas blickar sänktes till
dem. En mängd sjöfåglar hade här sina bon, och
fyoktes njuta af umgänget med de döda. Så hade
en eidergås lagt sina ungar bredvid de köttlösa
käftarna af en hufvndskål, hvilka låg qvar i den hfilft
af likkistan, som böljorna ännu icke hunnit taga i
besittning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
