- Project Runeberg -  Jacob Casimir De la Gardie. Novell /
116

(1849) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sia pott for att derigtoiteBi iagtftfa grefven alf högt
begrepp om ordningen och säkerheten ¡bobi klostret.

Do fångna Wefvo såbmda ensamma. Då begynte
grefvinnan att nfirmare undersöka belägenheten och
daigffefeigen. Det befann« att utom den dörr, genom
lmikofl do sjeMVa, och åt »om besökt dem, inkommit
i rummet, en annan i ena hörnet var igenstängd och
öfverstruken med kalk, så att den knappast kunde
bemärkas. Bmellerlid måste just den leda till den trånga
borggård, dit fönstret vette. Ehuru grefvinnan Icke
2MB ville uppgöra någon bestämd plan till ffykt,
ansåg hon sig likväl böra bereda sig dertill, om ett
titl-fille erbjöd sig. Hon tog derföre allt i hetraktande,
som kunde vara af inflytande på hennes befrielse.

Fröken Anna, som hade undersökt kladförrådet,
försäkrade att det i alla hänseenden var utsökt.

Grefvinnan vande sig derefter till Sell! ”Har du
någonsin förr varit i denna stad?”

”Nej, nådiga fru, jag har aldrig varit i någon
annan stad, än Husum.”

”Då befinna vi oss alla tre lika främmande pi
denna ort. Men det låter sig väl göra, genom goda
och välvilliga menniskors bitrade, att kunna få ratt pi
vägarna åtminstone.”

Då det led till aftonen, erhöllo damerna ännu ett
besök af probstinnan, som tillsade dem, att bon skalle
låta båra till dem deras aftonmåltid, vid bvilkeu bon
ville bålla dem sällskap.

Grefvinnan beslöt nu att förändra sin ton till mera
ödmjuk. Hon neg vördnadsfullt och svarade: ”Det år
“^el^Utför stor ära fru probstinnan gör oss. Om den
lyokaW kunde bända mig, att i mitt has, i mitt
flder-neslan\få se eu så vördnadsvärd dim, skali o jag
skatta an* obeskrifligt afaodsvård.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghcasimir/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free