- Project Runeberg -  Jacob Casimir De la Gardie. Novell /
142

(1849) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gades och dammarne på Störs stränder skilde sig frän
hvarandra, så att rymden upplåts. Hennes förut
ångest-beklämda hjerta hemtade styrka och mod af blicken
utåt det brusande fältet, och hon beslöt att på eget
bevåg uppsöka hemmet, det låga Suderoog.

Grefvinnan De la Gardie, som förut rest från
Hamburg, igenkände trakten der de befunno sig, och
uppgjorde för sig den förhoppningen, att träffa ett svenskt
skepp, som kunde tillbjnda dem eu tillflygt.

Fröken Anna hade, med den undergifvenhet som
tillhörde hennes lynne, öfverlemnat sig åt grefvinnans
och den unga Halligerflickans ledning, så att hon i stum
väntan afbidade utgången af den äfventyrliga färden.

Den lilla båt, hvari de tre qvinuorna flydde, hade
i sjelfva verket redan innan grefve Reventlou och
hans roddare hunnit komma ut i floden, vunnit ett
sådant försprång, att den icke mera kunde upphinnas.
Förgåfves fördubblade grefven antalet af de dukater
han lofvat sin roddare. Bonden ansträngde alla sina
krafter, men hans klumpiga farkost tycktes hafva
beslutat, att med träaktig oböjlighet motsätta sig hvarje
försök att uppnå eu större hastighet an den vanliga.
Han hade emellertid esomoftast, under flodens
kröknin-gar, de bortilande i sigte. Då han hunnit Stör-ort, och
äfven för honom utsigten* vidgades, såg han långt hän
på vågorna norrut den bortilande farkosten.

Då han fann att det nu, mera än förut, var
omöjligt att med Bardenflethsbåten upphinna dem, lät han
sätta sig i land vid Stör-ort. Medan han der ville
bestyra om en annan större och välseglande, af öfvadt
sjöfolk bemannad båt, hunno de flyende helt och hållet
ur sigte.

Ehuru frälsta ur den vilda branden, befunno sig
de trenne fruntimren ute på hafvet i en icke ringare
lifsfara. Men Sell uppmuntrade dem. Hon försäkrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghcasimir/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free