Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnant Silfverbjelke var en af dessa krigets sönelr,
som ieke tycktes tänka på annat, ån sin njutning och
beqrfimlighet, om man skall dömma dem efter det
första intrycket af deras samtal, men som likväl, när
det gäller, utveckla en ganska hög bäde ihärdighet
odi tapperhet. På slottet Hohenaspe var det för den
unge löjtnanten, som pä en gäng lemnades att
handla pä egen hand och sä till sägande vara sin egen
befSHiafvare, ett sä mycket angenämare lif, som intet
af det, som han eljest räknade för det förnämsta i
verlden, nemligen ett godt bord och en beqvarnlig
hvila, fattades honom.
De första bäda dagarna pä Hohenaspe voro
honom högst angenåma, helst han hvardera morgonen
kunde afskicka en patrull till Hohenvestadt, der en
„ annan Svensk postering befann sig, med den enkla
rapporten: allt väl.
Men den gamle korpralen blef allt mera mulen
till sin uppsyn. Slutligen sade han en dag: ”Det är
ett underligt folk, som kommer och gär här i slottet,
herr löjtnant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
