- Project Runeberg -  Jacob Casimir De la Gardie. Novell /
227

(1849) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag vil! tala med din far, Sell.^

Den gamle inträdde och grefvinnan talade länge
med honom utan vittnen.

Hastigt skyndade Set! att anmäla grefve Reventlou,
som anlände för att hesöka damerna. Just nnder sin
största stränghet ville han dock gifva sig utseendet af
och aktas för en rätt artig riddare. Han »nderlfit
aldrig att, hvarje gång tillfälle dertill lemnades nnder
hans resor, sedan han blifvit generalkommissarie på
Fyeu, göra sin uppvaktning, som han kallade det.

Grefvinnan trädde emot honom med någon
förlägenhet, hvilken dock hennes verldsvana bjelpte henife
att dölja.

"Jag hoppas att j befinnen er vil, mina damer!”
begynte han. "Jag har en helsning att framföra."

Grefvinnan inbjöd honom att taga plats och faste
\ en frågande blick på honom.

"Generalen grefve De la Gardie befinner sig vil",
återtog grefven, "det måste fögna fru grefvinnan.
.Han har emellertid med Svenska fotfolket dragit sig*
tillbaka till byn Stenderup. Vi hafva underrättelsen
af bönder derifrån sidan."

"Det är visst en tröst, att veta min gemål må vä,
men jag längtar dock att personligen återse honom."

"Det skulle vara mig1 kärt, att få införa honom
till er, miu grefvinna! Det vore icke omöjligt.”

"Ab, han låter icke så lätt föra sig."

Grefven smålog. "Framtiden >kajl utvisa det!"

Grefvinnan bäfvade. Grefven bemärkte det, o«h .
vande samtalet på andra ämnen. Han fann att i hvad
han yttrat lig alltför mycket på en gång hån och skryt.
Snart hade också grefvinnan hunnit fullkomlig t
åter-vimta sin sjelfbeherrskning*.

Då grefven emot aftonen tagit afsked, kom en
sällsam oro öfver grefvinnan. Hon omfamnade fröken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghcasimir/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free