- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
11

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DALARNE. 5. KULLAN I DÖDA SKOGEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansigte emot sitt. ”Jag säger dig, barn”, sade han med djupt
allvarlig och strängt hotande röst, ”och jag beder dig för min
skull och för alla menniskors skull och för Herrans Guds skull,
tag ditt förnuft till fånga! Se mig i ögonen!”

Men förgäfves! Den olyckliga endast skar tänderna och
ville slita sig lös.

Då lyfte gubben sin hand och slog henne.

Hon böjde hufvudet för de hårda slagen, som träffade hennes
skuldror och nacke, men hon fortfor i sitt vansinniga skri,
som nu blandades med hånskratt.

Gubben Michiol trädde tillbaka. ”Tag henne! Håll henne!
För henne hem!” befallte han, med bruten röst, de
andra kullorna, som skyndade att gripa den olyckliga.

Dervid knäppte gubben tillhopa sina knotiga händer och
ur hans ögon brusto strida tårar, som strömmade öfver de
skrynkliga kinderna.

På gubbens tillsägelse upptogs nu en häst, och en kärra
förspändes. Tvenne de starkaste kullorna i byn satte sig upp
i kärran och togo Marit emellan sig. En tredje kulla ledde
hästen och gubben gick bedröfvad efter, emellanåt stödjande sig
emot kärran.

Så ankommo de till Michiols gård.

Gubben befallte Katred att införa Marit i stugan och tillsade
med sträng röst, att alla skulle noga hafva akt på henne
och behandla henne välvilligt. Sjelf gick han in i kåvan.

Men då Marit en liten stund varit stilla, och de
omgifvande tyckte sig kunna släppa henne, rusade hon hastigt på
Katred och ville slå henne. Den hårda Katred emottog icke
godvilligt hennes slag, utan den vansinniga blef med sträng
handkraft kufvad och slutligen bunden med ett rep.

Den gamle Michiol tycktes hafva förlorat sitt inflytande
inom hus, sedan han blifvit nedslagen, och kunde icke afstyra
all den hårdhet som Katred visade mot den vilda Marit. Det
blef derföre esomoftast händelsen, att medan gubben i sin enslighet
endast grubblade öfver hvad som icke kunde hjelpas, måste
Marit utan föda och vård stryka omkring i granngårdarna, der
man bemötte henne med misskundsamhet och gaf henne
någon föda.

Men Marit besökte oftast den nedbrända skogen, eller som
den med ett betecknande uttryck af allmogen benämnes, ”den
döda skogen”. I byarna berättades att man mången natt sett den
vansinniga kullan löpa genom den förkolade trakten och dervid
än sjunga långa, melankoliskt utdragna läten, än uppgifva
förskräckliga hånskratt. Åtminstone ett par gånger i veckan
besökte Marit hemmet och hade då den för vansinniga högst
egna vanan, att tvätta och putsa sina kläder. Gubben talade
då alltid några ord till henne, men hon svarade honom ständigt
så oredigt att han skakade på hufvudet och gick in i sin
kåva igen.

Det var en höstdag, Katred kom från ladugården och Matths
från gärdet. De möttes på gården.

Katred hade något på hjertat, som hon ville meddela och
stannade derföre just i vägen för Matths.

”Hvad vill du, mor?” frågade Matths något förvånad.

”Jag har tänkt på något”, svarade Katred, med en
fundersam blinkning.

”Så säg då”.

”Vi kunnom icke alla lefva på det lilla hemmanet. Skall
det nu delas också?”

”Hvarför skulle det delas?”

”Hälften år ju vårt och hälften Gunnars. Nog går det än
som det går. Men när Börtas lisskulla och vår lilla Anders bli
stora, så kunna de kanhända icke förlikas”.

”Det kunna vi icke veta. Kommer dag, så kommer väl råd”.

”Men bättre vore, om Gunnar och Börta aldrig kom igen
med sin lisskulla”.

Matths såg bestört på henne. ”Tänker du något ondt
Katred”, sade han strängt, ”så bed Gud bevara dig! Kom ihåg,
qvinna, får satan fast en själ vid ett hårstrå, så tar han den
snart hel och hållen.”

Katred skrattade, ehuru det lät något hemskt. ”Du tänker
väl icke så om mig på allvar heller?”

”Hvar är den arma Marit i dag? Du är för sträng emot
henne Katred!”

”Hon gör ingen nytta mer i huset!”

”Du kan icke veta, Katred, hvad nytta hon gör oss. Hon
lär oss att tacka Gud i all ödmjukhet, att vi få behålla vårt
förstånd. Jag säger dig, Katred, om du icke är god emot
Marit, så får vi ingen välsignelse i huset”.

Katred var vidskeplig. Ӂh, grannarna ge nog Marit sina
bitar”, sade hon, ehuru något tveksam.

”Derför taga de också välsignelsen ifrån oss”.

Med dessa ord gick Matths in i stugan till sina arbeten.

Katred såg sig om. Hon blef varse Marit på något afstånd
vid stugugafveln. ”Kom, Marit”, ropade hon då till henne:
”Kom, så vill jag gifva dig mjölk och bröd!”

Den stackars vansinniga skyndade fram med ett hemskt
leende och grep efter födan som Katred räckte henne. Hon
slukade den med den ursinniga glupskhet som just är ett af
vansinnets tecken.

”Hör, Marit!” sade Katred, ”nu skall du beskedligt gå in
till storfar och läsa för honom. Du har väl icke glömt bort
att läsa heller, medan du lupit omkring hos grannarna?”

Marit svarade intet. Hon skakade endast på hufvudet och
gick in i kåvan.

I detsamma kommo på vägen en man och en qvinna med
ett barn. Katred igenkände genast sin svåger och hans hustru
samt deras lilla flicka. Hon blef stående orörlig, för att
invänta dem, ehuru hon gerna också velat säga till i huset om
deras ankomst. Men de skyndade sig allt närmare.

”Guds fred, Katred!” utropade Börta muntert, då de
inträdde på gården.

”Gud signe!” svarade Katred, som af den glada helsningen
trodde sig kunna sluta till att de hemkommande haft
framgång och medförde någon behållning.

Gunnar tycktes hafva blifvit upplifvad och munter, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free