Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jungfru Annas kunskaper, som nu för tiden skulle
väckt den största beundran, men den tiden, och
ännu mer i det följande tidhvarfvet, icke voro
så ovanliga bland de ädlaste af Sveriges
fruntimmer. Hvarje gång han fick tillfälle att
falla Herr Jöran i talet, gaf han honom derföre
ett stickord på latin, som endast Anna förstod,
emedan Jörans studier icke voro särdeles djupa,
och han just derföre sökte skyla sin okunnighet
med ett oupphörligt skryt. Herr Jöran
aktade icke den lärda kamratens spe, utan yfdes
öfver sin brokota hofdrägt, lika mycket, som
han öfver sin lärdom. Emellertid, för att tillstå
sanningen, fann Anna i sjelfva verket lika litet
nöje i den enas dumma skryt, som i den andras
dumma qvickhet. Hon svarade derföre ganska
litet på deras tal, och hennes blickar flögo ofta
oroligt omkring. Jöran tänkte, att hon ännu
icke hunnit öfvervinna sin fruktan för de båda
riddarne, som jagat efter henne, och, för att
lugna henne, svor han: ”att bryta nacken af dem båda
två, om de också voro tjockhalsade som tjurar,
så framt de vågade visa sig en gång till.” Han
frågade derefter, om de varit med på brölloppet,
och om Anna visste, hvilka de voro. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
