Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrade, att hon aldrig sett dem förr, och att
de först kommit efter henne, sedan hon lemnat
Vesterplana prostgård. Men Mäster Olavus
förklarade, att det var samma herrar, som ridit
förbi Hjelmsäter, just som han kom dit, och som,
då de nu så här svärmade omkring, visst måtte
vara äfventyrare, som lurade på något.
Sällskapet for nedra vägen, omkring foten af
Kinnekulle, till Hellekis. De voro redan halfvägs,
då de sågo Tuwo Räf hastigt komma dem till
mötes. Han berättade, att riddarne tagit af på en
genväg och befunne sig nu åter framför sällskapet
på Hellekis vägen, ridande i sagta mak, likasom de
ville med flit låta hinna upp sig. ”De hafva blanka
päcknelikor, eller Spanska hufvor af stål, på
hufvudet,” sade Tuwo. ”Och aldrig såg jag grannare
pansarskjortor, än de hade under sina
kåpor. Fast de icke bära långa hakar (bössor),
hafva de försett sig med både sadelrör och
bälterör (pistoler). De hafva långa rapperer
(värjor). Och jag såg vid bältet, under den blå
riddarens kåpa, att han dessutom hade en liten
värja der gömd; men, om det var en puniort eller
en kortlass (dolk), det skall jag icke säga.
Hästarne hafva goda ryggbarssar och säkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
