Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf roar er att läsa det bref, som jag här får
öfverlemna er.” Jöran tog emot brefvet och
stack det i sin vida handsk-krage.
Emellertid vinkade riddaren åt sin kamrat,
rörde med handen sin panna till en lätt
helsning, svängde hästen, så att han helt
oförmodadt kom förbi den tölpiga Jöran, och red
hastigt mot jungfrun, upplyftande sin stålhufva,
emedan artigheten kräfde, att med blottadt
ansigte helsa på fruntimmer. Härvid skyggade
Annas eljest sediga häst och kastade sig hastigt
åt sidan, så att Mäster Olavi tunga gångare fick
en väldig stöt och damp ikull, i det hans
ryttare flög, oaktadt sin tyngd, ett långt stycke bort
i luften, inan han kom ned på marken (och i
parenthes må det nämnas, att närvarande
händelse icke vittnade till fördel för hans hufvud,
ty det tycktes ansenligt benägnare att förena sfg
med stoftet, än de sprattlande benen och den
öfriga kroppen, hvilked likasom motsträfvigt
följde den tyngre delen nedåt).
Den grofva Herr Jöran hade emellertid utan
krus velat gripa den violbruna riddaren i kragen
och skrek åt hejdukarne; men riddaren, ehurn han
annars tigande följt kamraten, blef öfver denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
